Nattväktarstatens finansiering och bildande

Här kan du läsa Del 1 i Libertarianismen och nattväktarstaten – ”Varför minarkist?”

Del 2 i Libertarianismen & nattväktarstaten: Finansiering & bildande


Nattväktarstatens finansiering är en ständigt återkommande fråga från icke-minarkister.
Hur kan man finansiera en stat utan skatt? Det finns minarkister som förespråkar en låg skatt, men de flesta anser att statens huvuduppgift: att skydda människor från inre och yttre hot, är oförenlig med att staten själv utsätter fredliga medborgare för hot om våld och utpressning. En stat kan finansieras på många olika sätt eller en kombination av flera.

En metod är rättsväsendeavgift/försäkring (täcker även försvaret). Den innebär att de som vill betalar en månadsvis försäkringspremie i händelse av att de behöver rättsväsendet. En person som inte tecknat en försäkring och tar hjälp av rättsväsendet får istället en större faktura på kostnaden i efterhand. Som i alla verksamheter kommer det att finnas kunder som inte kan betala. Dessa skriver man av som svinn. Det troliga är att i stort allas rättsväsendeförsäkring kommer att vara inbakad i den avgift de betalar till sitt trygghetssystem. (Trygghetssystemen utgör det välfärdssamhälle som ersätter välfärdsstatens monopol. Förklaring hittar du i del kommande del 3).

Om staten köpt marken eller byggt den (Se avsnittet ”Hur en nattväktarstat kan uppstå” nedan), kan den finansieras genom att hyra ut bitar av land till de som vill bosätta sig där. Den stora skillnaden mot skatt är att staten köpt marken och att det skrivs ett avtal mellan staten och den som flyttar in om hur mycket som ska betalas, för vad, hur länge avtalet gäller och vad som gäller när avtalstiden går ut etc. Staten kan inte ändra hyran, strunta i att fullgöra sin del av avtalet eller hitta på nya regler. Det blir en överenskommelse och en klart definierad affärstransaktion, mellan två parter på lika villkor.

Andra sätt att finansiera staten eller delar av den kan vara (beroende på vad man anser ska inkluderas i statens uppgifter):

  • Avtalsavgift. Varje gång ett avtal skrivs som partnerna vill att rättsväsendet ska upprätthålla betalas en avgift för detta till staten. Många tror att en sådan avgift ensam skulle kunna finansiera hela staten.
  • Miljöavgift/utsläppsrätter. Betalas för miljöförstörande verksamhet för att återställa miljön samt att kompensera de drabbade. I det fallet alla kan anses drabbade (som t.ex vid luftförorening) kan summan användas för att betala en del av statens kostnader istället för att betalas ut till de drabbade.
  • Hyra ut radiofrekvenser. Det finns ett begränsat antal och när hyrestiden är slut auktioneras de ut. Intäkterna kan täcka en del av statens kostnad.
  • Brottslingar betalar för sina kostnader. Tanken är att brottslingar ska stå för så stor del som möjligt av de kostnader de givit upphov till t.ex. genom arbete i fängelserna. Detta kan täcka en del av statens kostnader.

 

Libertarianism-Radical-Notion

 

Hur en nattväktarstat kan uppstå

Libertarianismen har flera saker som talar emot sig:

  • Det är en fredlig ideologi som bygger på att respektera andra människor och deras val. Att ta över genom revolution är därför inte aktuellt.
  • Många vet inte ens om att ideologin finns eller vad den innebär eftersom skolan och samhället propagerar för sitt tvångsbaserade system som vi får vänja oss med sedan barnsben. Detta i kombination med att libertarianismen inte utlovar någonting till någon på andras bekostnad och begränsar alla med intresse för makt, gör att den troligen inte heller kan vinna genom ett demokratiskt system.
  • Det är inte troligt att en diktator skulle lämna ifrån sig sin makt för att skapa ett frihetligt samhälle

Så är det ens möjligt att bilda en minarki? Det är möjligt att allt fler människor över tid i vissa områden skulle bli allt mer frihetliga, se de positiva effekterna av varje steg, och till slut nå en minarki. Men det skulle ta lång tid att göra den ”naturliga” vägen och risken för återfall skulle vara stor.

Därför pågår projekt på några håll i världen där frihetliga personer flyttar till samma område. Ett sådant är New Hampshire i USA. Syftet är att göra samhället så fritt det går inom det federala styrets gränser för att tillslut utträda ut federationen.

Ett annat sätt är att samla ihop pengar för att köpa ett område med suveränitet från en stat som har dåligt med pengar men stora obebodda landytor. Man har nyligen bildat staten Liberland mellan Kroatien och Serbien på ett landområde som ingen av dessa stater vill erkänna som sitt.

Utöver detta finns långt gångna projekt med att helt enkelt skapa nya landområden så som konstgjorda öar samt enorma flytande öar. Projekten har nyligen fått stora ekonomiska tillskott efter att ö-nationer som riskerar att hamna under vatten när världshaven stiger, valt att investera i dessa lösningar.

Många anarkokapitalister menar dock att en minarki aldrig kan bestå. Att det är oundvikligt att staten korrumperas och används i förtryckande syfte, vilket är ett av deras främsta argument mot en stat. De har en poäng i att en minarkistisk stat alltid skulle vara hotad av människor som vill ha fördelar och privilegier på andras bekostnad ledda av människor med makthunger.

Vad man kan göra för att säkra en minarki så mycket som möjligt är att bygga landet på en tydlig konstitution som i stort sett kräver nationell enighet för att ändras, vara mycket restriktiv med vilka man släpper in i landet och att tydliggöra, begränsa och tydligt avdela dela den makt som trots allt finns i staten, så mycket som möjligt. Förhoppningsvis kan resultatet av en nattväktarstat vara så pass motiverande att man klarar att stå emot korruption.

Poängen med libertarianism

Det är troligt att de flesta libertarianer aldrig kommer att få möjligheten att leva i en nattväktarstat (med välfärdssamhälle) eller ens välja att flytta till ett sådant område om ett sådant uppenbarade sig. Så vad är då poängen?

Jag ser libertarianismen som en kompass som visar åt vilket håll vi bör sträva och på vilka grunder. Ett sätt att ta sig an olika frågor på ett så logiskt, konsekvent och fredligt sätt med individen i centrum. Vi kan alla påverka vårt samhälle i en lite mer frihetligare riktning genom att få andra att bryta invanda föreställningar. Genom att tänka igenom sådant man tidigare tagit som självklarheter. Genom att försöka få andra att förstå att vi kommer längre och riskerar mindre genom att respektera och samarbeta än att hota och tvinga fredliga människor. Små steg för varje person kan med tiden ta oss långt och även om vi inte kommer i närheten av en minarki, ändå bidra till en ökad respekt för varje individ, minskat tvång och ökat samarbete.

Håll utkik efter del 3: ”Trygghet i en minarki – Välfärdssamhälle istället för välfärdsstat.”

Publicerat i Samhälle & Politik | 1 kommentar

Libertarianismen och nattväktarstaten

Jag har fått flera frågor om varför jag är libertarian och hur ”mitt” samhälle skulle se ut, Hur finansierar man en stat utan skatt? Hur kan jag tycka att trygghet är väldigt viktigt och samtidigt vara emot välfärdsstaten? Jag hoppas att jag kan besvara de flesta frågor här:

 

Del 1 – Varför minarkism?

Idag lever vi i något som jag skulle vilja kalla för livs-monopol. Ett ”winner takes it all”-system där de politiker som kan samla störst stöd bestämmer över allas liv – Vad vi får göra, hur vi ska leva och vad som är eftersträvansvärt och inte. Ett majoritetsförtryck som upprätthålls med hjälp av våldsmonopolet som i praktiken dikterar: ”Lev som vi vill, annars….” (Läs mer i ”Det är inte demokratiskt”)

Min inställning är att varje individ är okränkbar. Inte ett verktyg eller en anonym kugge i det stora maskineriet. Att meningen med varje människas liv är strävan efter lycka. Att hindra en människa i sin strävan, så som att tvinga in dem i samma form och system, är därför att beröva den rätten till sitt enda liv.

Jag tror inte att hot, tvång och likriktning är receptet för lycka och jag hoppas att framtiden går åt motsatt håll. Jag tror på en framtid där vi tycker olika och vill olika, men respekterar det.

Där skiljer sig libertarianismen från övriga ideologier. Medan andra bygger modeller av hur samhället ska se ur och fungera, säger vi ”respektera bara andra människors rätt till sina liv, sin frihet och sin egendom så får du leva som du vill”. ”Vårt” samhälle formas under tid av människors egna strävan efter lycka där de frivilligt samarbetar och byter med varandra.  Därför finns inte ett klart svar på hur något kommer att se ut eller fungera.

Tyvärr har många svårt att föreställa sig detta. De känner att det alltid finns en rätt och en fel väg som gäller för alla. Att det krävs en auktoritet som utformar allt ner till minsta beståndsdel. Det är lite som att diskutera med religiösa och förespråka evolutionsteorin. Men även om vi inte kan ge er en färdig modell, så kan vi ge er förutsättningarna och vad vi anser troligt.

Mink_-_Lower_Saranac_Lake

Det finns främst två typer av libertarianer: Minarkister (kallas ”minkar”) som vill ha en liten nattväktarstat, och anarkokapitalister (kallas ”ankor”) som inte vill ha någon stat alls.

Anarkokapitalisterna anser att maximal frihet fås utan några monopol, så då ryker även staten och deras våldsmonopol. Minarkisterna håller oftast med om att alla monopol är extremt ineffektiva och problematiska, men att maximal frihet bara kan existera om det finns en extern aktör som upprätthåller människors rättigheter. D.v.s. om du ska spela en match så bör inte spelare vara domare och tvärt om.

Det jag företräder är minarkismen. Där är staten begränsad till sina grundfunktioner: att skydda medborgarna mot yttre (försvar) och inre (rättsväsende) hot. Vissa minarkister tycker att det räcker så medan andra även lägger in saker som tilldelning av personnummer och ID-handlingar, miljöskydd, uthyrning av radiofrekvenser och yttersta ansvaret för minderåriga etc.

Tyvärr får många bilden av att allt som inte staten gör, inte finns. I en nattväktarstat har staten krympt till ett minimum, men samhället får istället utrymme att växa till ett maximum. Välfärdsstat byts mot välfärdssamhälle och monopol mot en växande flora av möjligheter.

Fortsättning: Del 2 – Hur en stat finansieras utan skatt och hur en nattväktarstat blir till

Publicerat i Samhälle & Politik | 1 kommentar

Det är inte demokratiskt! – Del 2

Del 2 – Vilken makt har du i en demokrati?

Om du inte läst första delen ännu så hittar du den här.

Ett vanligt försvar för demokratin är att den ger oss inflytande, medbestämmande. Men detta är en illusion. Som medborgare är ditt inflytande över de beslut makthavarna fattar rörande ditt liv ganska exakt noll. Såhär ser det ut:

En gång var fjärde år får du lägga en röst på något av partierna som har tusentals åsikter inom tusentals områden. Du har alltså inte en röst att lägga på varje fråga eller område, utan en röst som ska fördelas över miljoner variabler. Det innebär att du inte kan koppla din röst till vad politikerna tycker om en viss sak eller hur de sköter något, utan det blir en röst för samtliga miljoner variabler. Om du röstar på ett parti för att du är för kärnkraft och förlängd föräldraledighet så har du kanske samtidigt röstat för inskränkningar i LAS, ökad invandring, och tiotusentals andra saker du kanske är emot. Din röst är inte kopplad till en åsikt. Det är som att ge en check till politikerna som de kan spendera som de önskar.

Utöver detta behöver de inte driva den fråga som är anledningen till att du röstat på dem. De är inte på något sätt bundna vid vad de sagt innan valet. Politik handlar om att kompromissa, och de kan ändra sig eller kompromissa bort din fråga för att få igenom en annan fråga.  Din röst är som att ge politikerna en check som inte är koppad till något krav på, och som de kan spendera som de önskar.

Din röst behöver faktiskt inte ens hamna på det parti eller politiken du avsett.  Rösterna omvandlas till mandat på ett sätt som gör att antalet mandat inte behöver stå i relation till hur många röster partiet fått, och om partiet inte får över 4% blir rösten värdelös och kan tillfalla en politisk motståndare. De partier som får över 4% kan själva anordna sig i vilka konstellationer de vill, inklusive att gå ihop med partier du absolut inte vill stödja. Din röst kan med andra ord vara ett stöd för att ett parti som tycker tvärt om mot dig själv i alla frågor. Din röst är som en check utan krav på motprestation, som kan användas av vilka politiker som helst och spenderas så som de önskar.

 

Vote harder
Din röst stannar också vid ett stöd till ett parti. Du kan inte rösta på vilka som ska hamna i regeringen eller vilka som ska få olika uppdrag. Du kan inte rösta på vilka som ska utses till chefer för alla myndigheter eller hur dessa myndigheter ska skötas. Din röst är som en blank check utan krav på motprestation, som kan användas av vilka politiker som helst och spenderas så som de önskar.

Utöver allt detta är du är en av miljoner röstberättigande. Chansen att din röst avgör något alls är i stort sett ett obefintlig.

Men som sagt, även om du var en av bara 10 personer i Sverige som gick och röstade OCH du hade en magisk kristallkula som visade framtiden, så skulle du inte kunna styra någonting. Inga beslut, ingen regering, inga tillsättningar, ingenting.

Så vi har ett system där de med makt brinner för att utöva den och gör det genom att hota fredliga människor med våld om de inte underkastar sig. Som upprätthålls genom långvarig indoktrinering sedan tidig ålder, som får människor att tro att de har inflytande fast det är obefintligt, och att agerandet kan legitimeras med moraliska argument som inte håller för någon form av logisk prövning. Är alltså detta något ”fint” som vi bör ha ”så mycket som möjligt av”?

Poängen med dessa inlägg är inte att demokratin bör avskaffas eller ersättas. Vill man ha en stat så måste det också finnas någon form av styre. Däremot är det viktigt att demokratin inte skönmålas som något fint och bra i sig, utan ses som en nödlösning och det minst dåliga alternativet när man inte har något annat val.

Förhoppningen är att en ökad insikt gör att man blir betydligt mer restriktiv med demokratiska beslut. En allmän medvetenhet skulle göra att varenda gång riksdagen ska fatta beslut om ytterligare en inskränkning eller styrning av medborgarna skulle man behöva försvara sitt förslag med att det inte är något som människor kan fatta beslut om själva och som är så pass nödvändigt att det motiverar att inskränka människors fri- och rättigheter, samt hota dem med våld för att få sin vilja fram.

Resultatet torde bli att styrning, resurser och pengar kan koncentreras till det som människor i allmänhet uppfattar som allra viktigast och inte kan lösas på annat sätt, samtidigt som dessa människor skulle få tillbaka makten över sina egna liv i övrigt.

Vi säger att vi lever i ett civiliserat samhälle, men är hot och våld för att få sin vilja fram på andras bekostnad verkligen civiliserat? Visst behöver vi en gemensam grund, men borde civiliserade människor inte klara av att i övrigt respektera att man tycker och vill olika? Att tillåta människor att göra sina val, även om vi inte gillar eller förstår dem? Självbestämmande, respekt och samarbete är i min mening vad vi ”bör ha så mycket som möjligt av”, inte mer politiker i våra livsval.

Publicerat i Saker är inte alltid som de ser ut, Samhälle & Politik | Märkt , | 1 kommentar

Det är inte demokratiskt! – Del 1.

Det fina med demokrati är att det är folket som styr genom företrädare, istället för en liten självutnämnd grupp. Så ju mer demokrati desto bättre

….eller?

”Demokrati” har fått en så positiv koppling för oss att det numera används som förstärkningsord. ”Det är odemokratiskt” betyder ungefär ”Det är förjävligt, så kan man inte göra”. Även om det råder konsensus kring att vi bör vara kritiska mot information vi tar del av, verkar det inte gälla positiva värden vi matats med sedan barnsben. Handen på hjärtat, har du någon gång ifrågasatt vårt demokratiska system och om det är något ”vi bör ha så mycket som möjligt av”?

Jag tänkte att vi skulle titta närmare på demokratin ur ett annat perspektiv än de flesta är vana vid, och jag ska redan nu svara på de tankar som förmodligen dykt upp i era huvuden: JA, det finns en viktig poäng med att reda ut vad demokrati egentligen är och innebär, och NEJ den poängen är inte att diktatur är att föredra. De flesta av oss ser nog demokratin som att vi, folket, bestämmer och styr genom representanter som för vår talan. Men låt oss i detta och nästa inlägg titta närmare på två aspekter av denna bild:

Del 1 – Vad demokratin egentligen innebär

”Folket” inte är en homogen varelse, utan består av väldigt många individer som alla är olika, har olika värderingar, moral, idéer, livsmål och vägar till vad som gör dem lyckliga. Även om det skulle finnas en vilja från makthavarna så finns det ingen möjlighet för dem att fatta beslut som är anpassade eller optimala för alla dessa individer. De kan inte veta vad alla vill eller strävar efter. De kan inte förutse hur deras beslut kommer att påverka alla människor.

Detta innebär att man genom sina beslut också kommer att köra över människor, deras vilja, planer och strävan i deras enda liv. Man offrar människor för sina egna idéer. För att man anser sina idéer vara mer värda än de val personerna som berörs själva vill göra i sina liv. Så mycket mer värda att man är beredd att tvinga på dem sina idéer med våld.

För besluten är inte förslag till befolkningen, utan krav som alla måste underkasta sig. Det många inte tänker på är att varje styrning eller inskränkning i människors liv – även de små, ska upprätthållas med hot om våld. Det så kallade ”våldsmonopolet” bestående av polis och domstolar har som uppgift att använda det våld som krävs mot de som inte underkastar sig de regler som beslutas. De ska straffa dem och statuera exempel för att visa vad som händer om man inte lyder.

Det spelar faktiskt ingen roll om människorna är fredliga personer som inte gör en fluga förnär. När beslutet väl är fattat tas ingen hänsyn till hur dessa människor drabbas eller om deras planer och strävan efter lycka slås i spillror.

Demokrati-sttawman

Så demokrati är ett annat ord för politikerförtryck/majoritetsförtryck. Kort och gott är det de politiker som påhejas av flest som styr och ställer över övriga människors liv och använder hot om våld för att se till att de lyder.

Du kanske menar att det är nödvändigt. Så kan det vara, men är det alltid nödvändigt? Och är det något eftersträvansvärt i sig som vi ”vill ha så mycket som möjligt av”?

 För att bli politiker med reell makt krävs en stark motivation av att skaffa sig makt. När en person väl fått denna makt är det högst osannolikt att den kommer att hålla tillbaka och använda den så lite som möjligt.

Politikerna fattar varje dag en massa beslut som rör oss medborgare och det är långt ifrån alltid det handlar om att förbjuda folk att skada och döda varandra eller ta hand om människor som behöver hjälp. Betydligt oftare handlar det om att man vill ”finslipa” samhället så att det passar sina egna visioner genom att styra hur människor agerar och väljer i vardagen. Men det finns ingen ”universell vilja”. Det kommer ske på andras bekostnad.

Skulle vi inte kunna ha som mål att försöka att respektera olika viljor och val så länge det är möjligt? Vore det inte bättre om samhället främst utvecklades genom frivillig interaktion mellan människor? Det är inget fel i att ha visioner och idéer, men vore det inte bättre försöka övertyga andra människor med sina argument istället för att hota dem? Borde inte tvång genom hot om våld vara en nödlösning för de fall människor inte kan bestämma själva, eller då det är av extraordinär vikt?

Vi är trots allt myndiga individer, så man kan tycka att det vore rimligt att vi behandlades som det, i alla fall så länge man sköter sig. Vore det inte lämpligare att se över vad som krävs för myndigförklaring och omyndigförklaring istället för att samtliga ska drabbas av livslångt förmynderi?

Om problemet är att ”folk är för dumma” för att bestämma själva, varför skulle politiker vara smartare? Hur stor är chansen att de bättre vet bästa sättet för dig att leva ditt liv, jämfört med dig själv? Är det inte större risk att lägga alla ägg i samma korg? Ett fåtal som väljer fel åt alla borde väl vara sämre än ett fåtal som väljer fel åt sig själva?

Många försöker rättfärdiga systemet med logiska rättighetsresonemang, vilket sällan är någon framgångssaga eftersom det inte är den typ av tankar som ligger till grund för principen.

Ett vanligt försvar är att man har den moraliska rätten för att man är fler. Problemet är bara att samma personer i regel anser att det är fel och fegt i andra situationer när flera personer genom tvång, hot eller våld ger sig på en ensam fredlig person. Ju fler ”förövare” eller ju fler som hejar på desto mer omoraliskt brukar vi uppleva att det är. Att det skulle finnas en magisk gräns då det plötsligt blir ett helt OK beteende, eller t.o.m. något bra som man ”vill ha så mycket som möjligt av”, och då den ”utsatte” istället tappar rätten att försvara sig, följer faktiskt ingen logik.

Ett annat vanligt försvar är att man överlåter sin makt på företrädarna. Men om du själv saknar rätten att bestämma över andra, hur kan du överlåta den till andra?

Hårdraget är demokrati idag egentligen bara en organiserad form av ”de starkes rätt” som vi haft sedan tidernas begynnelse. Det är fortfarande den grupp som är starkast och har tillgång till mest muskler eller vapen och kan slå ner övriga, som bestämmer. Är det något eftersträvansvärt i sig som vi ”vill ha så mycket som möjligt av”, eller bör det vara en nödlösning?

Läs fortsättningen i del 2 – Vilken makt har du i en demokrati
Publicerat i Saker är inte alltid som de ser ut, Samhälle & Politik | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Ingen fara, vi bara generaliserar lite mot en genetisk grupp

Var och en måste kunna stå för de åsikter och handlingar man luftar utåt. Om jag säger att jag har en viss ideologi eller är med i ett parti eller tycker ditten eller datten så är det ett val jag gör och något jag således får stå för.

Däremot är det för mig helt grundläggande att ingen någonsin under några som helst omständigheter ska behöva försvara något man inte kan styra över, som hur man är född. Att grupperas ihop med andra människor som man inte har några åsikter gemensamt med för att man har gener eller kromosomer som ger en viss hudfärg, kön eller dylikt är inte acceptabelt. Att sedan behandla dessa grupper olika, ogiltigförklara vissa personers åsikter för att de är i ”fel” grupp, generalisera över dem eller tillskriva dem kollektiv skuld är för mig ofattbart, något som man bara inte gör på 2000-talet.

De flesta verkar anse sig vara motståndare till rasism, sexism och dylikt. Men medan många ”kollektivister” (personer som inte ser människor som individer utan som kollektiv) på vänsterkanten med ena handen bestämt tar avstånd från rasism och sexism använder de andra handen till att sortera och generalisera över folk efter hudfärg, kön och läggning. De bygger upp fördomar, tillskriver vissa ”tolkningsföreträde” samt vilka som får eller inte får bete sig rasistiskt eller sexistiskt utan att det ska kallas rasism eller sexism…. baserat på genetik.

Som grund för att detta ska vara ett acceptabelt beteende används argument som att vissa människor är mer ”privilegierade” än andra, att de sorteras i en grupp som kollektivisterna generellt anser har det bättre än en annan grupp. En vit manlig uteliggare kan alltså vara mer privilegierad än en svart kvinnlig minister med avseende på kön och hudfärg.

I en debatt är det inte argumenten som räknas utan hur högt på ”privilegie-stegen” man befinner sig som avgör om man har rätt eller ens får yttra sig. Bortsett från att de kollektivt delar in människor i grupper efter gener och sedan generaliserar över dem, utser de sig själva till domare och verkar inte se något problem alls med att väldigt många människor blir ”felgrupperade”. Detta då de omöjligen kan känna till alla de variabler som behövs för att kunna göra avgöra vem som är mest privilegierad. De har ett moment 22-tänkande där de får bete sig rasistiskt / sexistiskt mot vissa grupper för att deras rasistiska /sexisitiska analyser säger det.

Ofta rättfärdigar de sin bild med generaliseringar mot grupper i statistikformat. Dessa tas fram genom att leta igenom tillräckligt många siffror inom tillräckligt många områden och sedan välja ut de siffror och avgränsningar som stödjer den bild de vill visa upp. Även om de trots sin egengjorda statistik bara kan visa att grupp A har 10% X mot grupp B:s 8% X, stämplas A-gruppen som brottslingar/förövare/privilegierade och B-gruppen som offer/underlägsna. Miljoner människor som inte har något gemensamt klumpas ihop och betraktas som en solid grupp med enad vilja, egenskaper eller livssituation. Det förutsätter dock att det är ”rätt grupp”. Skulle någon göra motsvarande där gruppen A är ”svarta” är det inte godtagbar statistik, då är det rasism.

Ett annat argument är att något skett historiskt. Om en farfars farfars farfars mosters kusin blev utsatt för rasism eller sexism, eller man har samma hudfärg/kön som denne, så får man ett frikort som ger denne rätt att vara rasistisk/sexisitisk mot andra människor idag. Samma gäller omvänt. Om man har samma hudfärg, kön eller släktskap till någon som var rasist/sexist så har man en arvssynd att beakta och ska vara tyst. En sådan person kan aldrig själv bli utsatt.

Regeln är dock svår att få grepp om. Vi har t.ex. väldigt många icke-vita folk som förslavat och utsatt andra för förtryck, men det verkar som om nyansskillnaden på hud måste överstiga ett visst värde för att räknas. Judarna som nazisterna tog ifrån allt, satte i koncentrationsläger och gasade ihjäl måste anses som ”privilegierade” innan Nazisterna kom till makten. Var förintelsen då rätt eller mindre allvarlig? Kollektivisterna som ofta tycker att nazismen och dess dåd var det hemskaste som skett på jorden verkar milt sagt, inte ha någon jättetrevlig inställning till judar idag och kritiserar dem gärna som folkgrupp titt som tätt. Spelar deras släktskap till offren för nazismens ingen roll, de har ju samma näsor?

Deras ”stege”, som de själva konstruerar utifrån fördomar och generaliseringar mot olika genetiska grupperingar, ger dem rätten att ”sparka uppåt”. Detta på samma sätt som rasister menar att de ”sparkar uppåt” mot invandrare som får massor av bidrag, förtur till jobb och undantag som ”svenskar” inte får, samt mot de som håller detta system under armarna. På samma sätt som de tyska nazisterna ”sparkade uppåt” på judarna som var rika, blev allt fler och utnyttjade de stackars fattiga tyskarna.

Att ”sparka uppåt” är inget problem. I deras värld kan hat, bespottan och beskyllan inte skada dessa personer, och om det skadar dem har de förtjänat det, genom sin existens.

Med andra ord är de som vanligen kallar sig ”anti-rasister” inte ”mot rasism”, bara mot rasism som riktar sig mot vissa och för rasism som riktar sig mot andra. Skillnaden mellan anti-rasister och de som de kallar rasister, skillnaden mellan ”anti-sexister” och de som de kallar sexister, är enbart vilken grupps sida de står på.

Man kan likna det vid aggressiva fotbollssupporter-grupper. Två huligan-team som hatar och vill puckla på varandra. Det ena huligan-teamet väljer att kalla sig ”anti-huliganer”, men de blir de ju inte mindre huliganer för det. Sedan står alla vi som försöker få bort läktarvåldet oss och undrar vad anti-huliganerna håller på med.

Så när vi andra pratar om att inte vara rasistiska eller sexistiska så menar vi just detta, att vi inte generaliserar negativt över hur folk är födda eller vilka gener de har. Att var och en ska bedömas som individer, enbart utifrån sina handlingar och val, inte efter genetiska likheter med andra.

Kollektivisterna däremot menar att det bara är fel på rasism, sexism och dylikt om det riktas mot personer i deras ”intressegrupp”. Detta förutsätter att personerna i ”intressegruppen” har rätt åsikter och känner sig nedtryckta, annars ska de frysas ut och stämplas som t.ex. ”husneger” ”könsförrädare” eller ”okunniga”. Mot andra är det inte bara OK, utan ett naturligt angreppssätt att vara rasistisk och sexistisk. Det ska vara grupp mot, grupp, arvsynd och kollektivt ansvar för att man delar gener med andra eller är född i ”fel” familj.

Somliga verkar ha svårare än andra att känna igen en dålig idé och lära sig av historien. En soptunna luktar inte bättre för att den är rosa.

Publicerat i Saker är inte alltid som de ser ut, Samhälle & Politik | Märkt , , , , , , , , , | 1 kommentar

Vi har oss själva att skylla för främlingsfientligheten

Jag har hört oräkneliga förklaringar till varför Sverigedemokraterna vuxit så kraftigt, som att rasismen är på frammarsch, allmänt missnöje eller okunskap. Visst finns det rasister i SD, (vart ska de annars vända sig för minskad invandring?), men det lär inte vara i närheten av deras 13%. Allmänt missnöjda som röstar i protest finns säkerligen också, men folk har varit allmänt missnöjda i alla tider.

Jag tror inte heller att de flesta av dessa 13% anser att invandringsfrågan är viktigare än alla andra frågor, så varför rösta på SD, är det för att de har så bra jordbrukspolitik? Svaret är nog snarare att de upplever att invandringsfrågan är den enda frågan som är helt låst. Ett område som inte fungerar, har stor inverkan på människors liv och övrig politik, men där alla partier är överens om att inte prata om problemen. De är invandringsmotståndare, kallar sig invandringskritiker och blir kallade främlingsfientliga. Jag kommer att varva alla dessa tre epitet

I min liberala utopi har vi fri invandring. Bara för att du råkat födas på ena sidan en imaginär gräns i kartboken, så har du inte automatiskt rätt till området eller ska vara fastlåst där. Det förutsätter dock att samhället är liberalt i övrigt, vilket inte kommer ske inom överskådlig tid. Vi har idag ett stort offentligt välfärdssystem som behöver förändras, lagar och inte minst värderingar. Om de ledande partierna skulle försöka driva en politik för öppna gränser i nuläget skulle välfärdssystemen haverera och det kraftiga motståndet mot invandring som vi har idag växa lavinartat och ge upphov till en mer restriktiv invandringspolitik.

Jag genomförde för skojs skull ett litet test där jag målade upp en bild av en person och frågade invandringskritiker om de tycker att det är rätt beslut att denne fått invandra till Sverige (inte flykting): Personen är muslim, har ett fast jobb som denne sköter bra och går till varje dag. Personen anstränger sig för att lära sig svenska, hur samhället fungerar och vill lära sig våra traditioner och kultur. Denne umgås gärna med ”svenskar” och personer med annan etnicitet än sin egen. Personen har sin religion och äter inte fläskkött men försöker inte pådyvla sin religion på andra varken privat eller genom lagförslag. Personen kräver ingen specialbehandling, anstränger sig för att bli en naturlig del av samhället, begår inga brott och känner sig ”svensk”.

Svaret jag fick från samtliga var i praktiken, att han/hon var hjärtligt välkommen. Högst ovetenskapligt, men det styrker ändå min tes om att det inte är rasism det handlar om. Vad jag kan se är det tre områden som främst ligger till grund för den utbredda invandringskritiken och främlingsfientligheten:

1.    En misslyckad integrationspolitik
”Hur ska vi kunna ta emot fler, när vi inte klarar av att ta hand om de vi redan har?”

Alla vet att integrationen inte fungerar, men politikerna vill helst inte prata om det, än mindre komma med konkreta förslag. Det vore att dansa på minerat område. Man får räkna med att få rasist-stämpeln i ansiktet från såväl media som meningsmotståndare efter att förslagen hårdvinklats eller plockats ur sitt sammanhang, vilket t.ex. Folkpartiet fått smaka på. På senare tid har KD väckt frågan och debatten kanske är på väg att komma igång, men det är en lång bit kvar tills SD inte längre kan anses ha monopol på frågan.

2.    Invandringens kostnader
”Varifrån ska pengarna tas – från pensionärerna, sjukvården eller skolan?”

Politikerna måste erkänna vad det kostar och hur det ska finansieras. Det fungerar inte bara att säga att man ”har råd” när varken rättsväsende, försvar, skola eller sjukvård fungerar. Används ekonomiska motargument, att det på något sätt är ekonomiskt lönsamt, en investering, måste man också kunna viss att det stämmer. Det kan man inte göra utan att få ner arbetslösheten ordentligt och se till att invandrare snabbt kommer i arbete. Om punkt 1 ovan fungerar så är det här ingen invandringsfråga utan en jobbfråga.

Arbetslösheten kan lösas men inget parti är idag beredda att göra vad som krävs. (men det får bli ett framtida inlägg).

3.    Känslan av otack och orättvisa
”Man får inte ens sjunga nationalsången på skolavslutningen längre”

”Svensken” uppfattar sig generellt som ganska tolerant men har också en stark känsla för ”rättvisa”. När vi ”öppnar våra hjärtan” och ”tar emot” människor så anser vi att vi gjort något positivt för dessa och förväntar oss tacksamhet. De behöver inte säga tack, men i alla fall göra sitt bästa för att bli en del av vårt samhälle och inte ställa till med problem.

Vi förväntar oss att det är de som kommer till oss som ska anpassa sig och inte tvärt om. Att de ska vara glada för att vi givit dem möjligheten till ett nytt bättre liv i det gemensamt finansierade välfärdssystem vi byggt upp och inte ta hela armen när vi ger dem handen. Till exempel genom att kräva särskild behandling, inskränka vårt sätt att leva, begå brott m.m. Om de bara lever sina egna liv utan att inkräkta på våra så har vi generellt inga synpunkter.

Problemet är att det näst intill dagligen hörs röster i media om den ena specialbehandlingen eller inskränkningen efter den andra. Det är skilda badhustider, rätt att bära burka på banken/arbetsplatsen, sharialagar, kvotering, ”omvänd diskriminering”, intersektionalitetsanalyser (vem som har rätt att bete sig illa mot vem), inga pepparkaksgubbar i luciatågen, ingen nationalsång, ingen svensk flagga, ingen skolavslutning i kyrkan, fel glassnamn, bort med Tintin, censurera Kalle Ankas jul, etc. etc.

Det finns en del invandrare som kräver sådana saker, men jag kan inte se att de skulle vara procentuellt fler än de tokiga ”svenskar” som kommer med vansinniga ”svenska” förslag så som parabolförbud, mansskatt och annan idioti. Främst verkar det vara just ”vanliga svenskar” som antingen vill ha pluspoäng på sitt ”kolla in vad tolerant jag är”-konto eller helt enkelt en rektor eller ett företag som vill ta det säkra före det osäkra och slippa risken att få ett rasist-drev efter sig.

De som kommer med dessa förslag och känner sig duktiga, inser nog inte att de själva skapar främlingsfientligheten. De tar sig rätten att föra invandrarnas talan och förvärra motsättningarna. De flesta som får höra om dessa förslag har ingen koll på var de kommer ifrån, vilka de representerar eller hur många de är. De får bara gång på gång höra i media att våra traditioner, kultur eller sätt att leva inskränks ännu en gång, känner sig efter ett tag trampade på och reagerar med ilska. Framförallt är det nog känslan av otack. Varför ska vi vara generösa mot invandrarna när de tackar oss såhär?

Jag skulle gissa att de flesta invandrare inte vill annat än att gå till jobbet på morgonen och bli behandlade som vem som helst, men i media görs sällan någon analys av hur många och vilka som stödjer dumheterna. Tvärt om bjuder man in och ger plats till de som kan väcka ilska och debatt så att de kan sälja lösnummer, få höga tittarsiffror och trenda på Twitter.

Mycket handlar om oro och frustration. Frustration för att politikerna inte ser och bekräftar vad folket ser. Oro för ekonomin, samhällsutvecklingen och att det vi gillar ska försvinna. Detta ihop med känslan av otack föder främlingsfientlighet och invandringsmotstånd.

Om vi vill vända trenden måste vi lyssna och ta denna oro och frustration på allvar och försöka hitta lösningar. Att tänka istället för att föra andras talan eller reflexmässigt skrika ”rasist” och fortsätta i invanda hjulspår. Att sluta avfärda dem som okunniga och att per automatik attackera de som vill försöka diskutera eller lösa de problem som finns.  Först då går det att få till en folkligt förankrad lösning och bara det kan få främlingsfientligheten att skrumpna. Så var lite tolerant.

 

Notera: Jag har i denna text för enkelhets skull använt ordet ”invandrare” som samlingsnamn för alla personer som flyttat till Sverige oavsett om det är för att få ett bättre liv eller för att man är på flykt.
Publicerat i Samhälle & Politik | Märkt , , , , , , , , ,

7ster finns nu på Twitter

Från och med idag är du välkommen att följa mig på Twitter: @F7ster

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer