Är nyheter fakta eller underhållning?

Jag trodde för några år sedan att några av våra populäraste nyhetstidningar nått gränsen för vad som är möjligt innan de måste kränga sina tidningar som braständare. Utan överdrift är det som skiljer dem från rena skvallertidningar att de inte bara fokuserar på kändisar, utan även skvallrar om samhällsfrågor. Jag upplever att man rutinmässigt vrider, kraftigt vinklar och rent av fabricerar ihop nyheter i ett allt mer rasande tempo i jakten på läsare.

Jag är väldigt intresserad av vad som händer i samhället och världen. Därför har jag som vana att läsa tidningar varje dag på nätet, många tidningar. Aftonbladet verkar vara ensamma om att ha en bra widget för mobilen där man snabbt utan klickande kan se om det hänt något som är värt att läsa om. Däremot börjar jag bli riktigt trött på denna tidnings så kallade journalistik.

Att rubrikerna inte längre har någon verklighetsförankring känner säkert de flesta igen, och det är mer regel än undantag. Det går bra att titta i tidningen i stort sett vilken dag som helst för att se allt ifrån diverse förstärkningsord som inte har något stöd i texten där människor ovetandes ”rasar” mot det ena eller andra eller personer som utmålas som ”superkändis” efter att ha varit statist i ett avsnitt av ”Tre kronor” på 90-talet, till rent felaktiga rubriker.

Vi kan som exempel ta en nyhet som publicerades på mobilversionen av Aftonbladet för ett par dagar sedan: ” Kungen i bråk – om Alva”. Med denna rubrik kan man fråga sig om kungen varit i slagsmål över en kvinna eller om han och någon mer varit väldigt upprörda och skrikit åt varandra. Klickar man på nyheten framgår det dock rätt fort att det aldrig varit tal om något bråk. Det handlar istället om att hovet på en förfrågan valt att tacka nej till att dela ut ett pris till en kontroversiell pristagare. Ingen av de inblandade i denna historia har deltagit i slagsmål eller hätska ordväxlingar. När AB kontaktat den person som skulle få priset samt en företrädare för den organisation som personen tillhörde, har de tyckt att det var synd och att de inte förstår hans beslut med tanke på andra pris han delat ut, det är allt.

Men det slutar inte vid kraftigt överdrivna och medvetet felaktiga rubriker. Det har till och med gått så långt att man skapar nyheter från inget alls och förvrider sanningen till den grad att den inte går att känna igen.

För några månader sedan fick jag detta för första gången bevisat. Aftonbladets scoop var att en stackars besökare på Disneyland hade en rund figur och stort vitt skägg och därför ett flertal barn misstagit honom för att vara tomten. Flera barn kom fram till honom och ville prata. Snäll som han var avfärdade han inte barnen, utan tog sig tid. Den elaka ledningen såg däremot rött utan kastade ut honom från Disneyland. För att förstärka nyheten hade man under artikeln lagt in frågeställningen (fritt från minnet) ”Bör man kunna kastas ut från nöjesfält för sitt utseende?” De allra flesta röstade naturligtvis nej, och kommentarerna var många och vassa. Disneyland var onda och skulle bojkottas. Hur kan man gå på den stackars mannen som var så snäll.

När jag läste denna artikel kände jag att det inte gick ihop. Det lät inte rimligt. Jag misstänkte starkt att tidningen inte hade någon utsänd reporter på Disneyland som råkat sett detta, utan att de tagit nyheten från en annan tidning. Så för ovanlighetens skull letade jag upp ursprungskällan till artikeln och det visade sig att Aftonbladet tagit informationen från en liten notis i och sedan vinklat om den till oigenkännlighet. Jag tror att man utan problem kan säga att den nyhet som presenterades för oss i Sverige var fabricerad.

Sanningen var att en konkurrerande nöjespark (någon form av motsvarighet till svenska tomteland) hade kommit på ett bra sätt att locka till sig kunder. De gick helt enkelt in på Disneyland, bytte om till tomtedräkter och gick runt och pratade med barnen och delade ut flyers och rabattkuponger till sin nöjespark. Efter ett tag tröttnade personalen på Disneyland och körde ut dem. En självklarhet som jag tror att varenda nöjespark i hela världen skulle göra och således ingen nyhet.

Ett vanligt trick är också att spela på människors oro eller förhoppningar genom att publicera uttalanden ryckta ur sitt sammanhang eller av forskare som saknar stöd hos den absoluta majoriteten. Likaså publicerar man egna slutsatser utifrån forskarrapporter som inte blivit verifierade, och sådana finns det en hel del. När det inte räcker till är det, som de flesta tidningsläsare känner till, väldigt vanligt att kändisar ”rasar” och har vilda ordbråk med varandra.

Genom tips från en trovärdig källa kan jag avslöja hur dessa bråk väldigt ofta ser ut (Detta är ett påhittat exempel som sammanfattar rätt bra hur det brukar gå till):

Det kan börja med att en journalist sitter bakom två skådespelare (A och B) på en premiär av en annan skådespelares (C) film när han hör dem säga till varandra:
A: – Vad tyckte du?
B: – Jo, den var ok, men jag gillade nog hans förra film bättre, där var han riktigt vass. Jag var tvungen att springa på toa i mitten, missade jag något?

Varpå journalisten (J) ringer upp skådespelaren (C) de pratade om.
J: – Tjena! Det är Adam Adamsson på ”skvallerblaskan”, ”Skådespelare B” sågade din film och tyckte att du var bättre förr, en föredetting alltså. Har du någon kommentar till det?

C: – Ehh, sa han det, jaha, nje, det får han väl tycka i så fall, det är upp till honom.

J: –Så du tycker inte att det är barnsligt eller omoget att göra sådana uttalanden?

C: – Jo, det är det väl, man får väl tycka vad man vill, men det känns lite onödigt att gå till tidningarna med det.

Nästa dag i tidningen kan man då troligen läsa:
Kända svenska skådespelare i storbråk
Skådespelare B lämnade biografen mitt under premiärvisningen av C:s nya film X och utpekar C som en föredetting med sina bästa dagar bakom sig. Skådespelare A rasar mot kollegan och anser att han beter sig barnsligt och omoget. Skådespelarkriget är i full gång och….

Det hela liknar i väldigt hög grad de damtidningar där man kan läsa skvaller om kungahuset och diverse kändisar. Underhållningsvärdet är kanske högt, men vill man ha fakta så kan man lika gärna läsa ”En ding ding värld”.

Jag läser förvisso fortfarande Aftonbladet ibland, men mest för att se hur långt de kan gå i sitt vinklande. Vill jag däremot ha korrekt information så söker jag mig till andra nyhetskällor.

Men det är inte bara tidningar som gör såhär. Granskningsprogram på TV så som Kalla Fakta och deras konkurrenter jagar också byten att fälla, med krav på allt större scoop för att behålla tittarsiffrorna. Allt för många tittare ser dessa sändningar som objektiv fakta och bildar själva gigantiska internetdrev som ofta kulminerar i grova påhopp och till och med mordhot från allt för många. Att dessa ”granskare” fäller företag och därmed kraschar många människors liv och självkänsla på allt vekare grunder är ingen som bryr sig om.

Men varför har det gått så långt? Svaret är enkelt: För att majoriteten av deras läsare/tittare vill ha det så. Många vet att långt ifrån allt som står eller visas är sant, men det är inte är fakta dessa främst är ute efter, utan underhållning.

Problemet är att det finns en viss skillnad mellan å ena sidan skvallertidningar och underhållning, å andra sidan nyhetstidningar och grävande journalister på TV. De senare utger sig för att samla in information och sammanfatta verkligheten för oss. När man friserar denna verklighet till oigenkännlighet i jakten på läsare/tittare så får det allvarliga konsekvenser för människors bild av verkligheten och förstör dagligen för alla som blir utsatta för ”granskningarna” och de konstruerade ”bråken”.

Det är lätt att tro på det man ”ser med egna ögon”, men blir inte mer sant bara för att det visas på en skärm. Vi måste bli mer kritiska, använda den misstänksamhet man normalt har när en okänd människa berättar något, ifrågasätta, lyssna på båda parter, gå in på de granskades hemsida och läsa (om de har någon). Inte utgå inte ifrån att allt som en tidning eller TV-bolaget väljer att visa är sanningen.

Det enda sättet att få ordning på detta är att vi konsumenter kräver korrekt information. Det gör vi genom att välja bort tidningar, artiklar och program med grova överdrifter, felaktigheter och sensationsjagare. Beröm gärna i kommentarer och dylikt de duktiga journalister som är sakliga och håller sig till sanningen, även om den inte är riktigt lika spännande.

För att föregå med gott exempel vill jag tydligt framhålla att jag med detta inlägg inte aspirerar på att presentera fakta. Detta är en individs reflektioner och tankar, med misstanke om att jag är långt ifrån ensam att ha denna upplevelse.

Jag vill förtydliga att detta inlägg inte syftar till att dra Aftonbladet, Kalla Fakta eller någon av deras konkurrenter i smutsen eller att få människor att bojkotta dessa medier. Det handlar istället om att tydliggöra den utveckling som denna typ av media går mot, den tysta acceptansen och den status media fått som 100% trovärdig källa. Mitt syfte är att människor i allmänhet ska bli mer kritiska mot media. Aftonbladet får agera exempel då det är Sveriges största tidning och som jag anser är  ledande inom sensationsjournalistik.  De är dock långt ifrån ensamma.

Annonser

Om 7ster

Idérik liberal tänkare som utgår ifrån att alla människor har rätt till sin frihet, liv och egendom, samt att alla ska vara lika inför lagen och lagen ska vara lika för alla. Kan inte inordnas på en s.k. vänster-höger skala. Skriver om allt möjligt, men försöker hålla mig till sådant som inte anses självklart utan kan provocera, väcka debatt och ge nya infallsvinklar.
Det här inlägget postades i Iaktagelser & funderingar, Samhälle & Politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Är nyheter fakta eller underhållning?

  1. Håller med till 100% Varför inte fler kommentarer här?! Jo, för att som du säger så är det antagligen det som folk vill läsa.. Jag önskar att det gick att vända den här trenden, men frågan är hur och om det ens går med tanke på vart hela samhället är påväg. Allt ska vara underhållande, enkelt, lättsmält, kort, snabbt och ytligt.. Det värsta är att jag blir förskräckt när jag ser gamla klasskompisar som hade lätt för skolan och höga betyg som har villa, kombi och barn -dvs majoriteten -med bekymrade miner står och läser aftonblaskans rubriker i kassakön för att sedan slänga ner en i korgen.. Usch! Det är så frustrerande! Ungefär lika sjukt som att touch-screen blivit standard idag trots att det är värdelöst att skriva på.. Men som sagt, inte heller det spelar någon roll eftersom allt som man överhuvudtaget vill ska bli läst av någon annan än sig själv får vara högst tre meningar långt. Tre meningar orkar ju faktiskt de flesta pekfingervalsa sig fram till.

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Håller med men det är bara EN del av problemet. Det ska också erbjudas enkla förklaringar på allt, fullt naturliga saker ska vinklas och blåsas upp till oigenkännlighet, undantag blir norm etc. Sensationsjournalistiken skulle man bäst kunna beskriva som ”baserad på verkliga händelser”. Hur stor del som är verklighet och hur det egentligen var berättar man dock inte.

      Gilla

Kommentarsfältet är stängt.