SD, invandrarna & flyktingpolitiken.

Så var det dags för en ny runda med Sverigedemokrater som trampar i klaveret. Återigen är de inte rasister, det blev bara lite fel…igen. Detta trots att det inte var länge sedan partiledaren begärt rättning i leden.

Sverigedemokraterna började sin bana som ett öppet rasistiskt och nationalistiskt parti med ledare från bland annat ”Bevara Sverige svenskt” och ”Nazistiska Nordiska Rikspartiet” . I mitten av 90-talet tog man ett litet steg mot att tvätta bort de värsta nazistyttringarna bl.a. genom att förbjuda bomberjackor och uniform på mötena. 2001 togs nästa steg genom att utesluta de mest högljudda nazisterna som som gav partiet dåligt rykte. (Dessa personer bildade sedan ”Nationaldemokraterna”). 2005 kuppade den nuvarande partitoppen in Jimmy Åkesson som partiledare. Detta ”de fyras gäng” hade långtgående planer för partiet, man skulle in i riksdagen. Dock visste de att de måste nå ut till fler väljare för att nå över 4%-spärren. De gjorde man genom att utvidga till främlingsfientliga, invandringskritiska, allmänt fördomsfulla, traditionalister samt missnöjesväljare. För att lyckas måste rasiststämpeln bort. En av de första åtgärderna var att ta bort partisymbolen med en hand hållande en fackla i svenska flaggans färger och ersätta med en blåsippa.

Sedan dess har partiledningen fått blodad tand och för att nå ut till fler har de satt allt hårdare munkavel på rasisterna och nazisterna och krävt rättning i leden. Man får ha vilka extrema åsikter som helst, bara man inte yttrar dem offentligt. Pressen på partiets kärna har väckt ett starkt missnöje inom partiet och det är nu oklart hur länge Jimmy Åkesson kan hålla dem i schack. Troligen är det just nu bara framgångssifforna som håller honom kvar.

Vissa kanske anser att det är positivt att Sverigedemokraterna skalar av den värsta extremismen och närmar sig övriga partier. Problemet är bara att det sker genom ändrad retorik, inte genom riktig förändring. I början nådde de bara ut till redan frälsta, nu når de ut med sin ideologi till en stor del av befolkningen och i takt med att partiet växer bidrar det till att legitimera rasism och främlingsfientlighet.

Man kan fråga sig hur detta parti har kunnat bli Sveriges tredje största. De är inte duktigare än andra på att föra fram sin politik, de har inte satsat mer på reklam och inte ens deras väljare tror nog att skulle vara bäst lämpade att styra landet. Svaret är att de har sina motståndare att tacka för framgången.

Bland invandringskritiska används argument som hög arbetslöshet, kriminalitet, och att extrereligiösa tolkningar växer sig starka i invandrartäta områden. Det är helt sant, men detta är inte resultatet av någon form av looser-gen som finns hos alla som inte är uppväxta i Sverige. Det är resultatet av en misslyckad invandringspolitik som pågått under väldigt många år under både vänster och höger-styre och som ger upphov till segregation och utanförskap

Personligen anser jag att Sverige bör öppna upp gränserna och på sikt införa fri invandring. En anledning är att jag anser att vilket land man råkar födas i inte ska avgöra ens framtid och möjligheter. En persons strävande efter lycka och förverkligande ska inte begränsas av imaginära streck i sanden kallade ”gränser”.

En annan anledning är att jag anser att invandringen gjort Sverige rikare på flera sätt. Den har varit avgörande i tider av arbetsbrist och har fört med sig kunskap till t.ex. industrin som vi saknat. Invandrare är också till mycket stor del entreprenörer och skapar jobb, pressar priser och förser oss med ett ökat utbud av produkter och tjänster. Invandringen breddar kulturen, ger oss ökade insikter och förståelse och ser till att vi kan variera pannbiffarna med smakupplevelser från hela världen. De utför också varje dag jobb som allt för få svenskar vill befatta sig med.

Ett gammalt klassiskt uttalande från diverse rasister är ”Åk hem!”.  Jag undrar om de förstår vad som skulle inträffa om alla invandrare idag gjorde som de sa. Du ska åka till jobbet men bussen kommer inte, tunnelbanan står still, du skyndar ut för att ta en taxi, men det finns inga lediga. Du hoppar in i bilen men vägarna är igenkorkade för att ingen längre åker kollektivt. På bensinstationerna är det köer, vissa stationer har ingen bensin eftersom det inte finns tillräckligt med chaufförer som kan köra tankbilarna. Till lunch blir det husmanskost. Sushi, tacos, pizza, kinamat, thailändskt, mongoliskt etc. kommer du aldrig mer att få uppleva annat på utlandssemestern. På restaurangen är det svårt att få bord. Alla leveranser med mat har inte kommit och personalen hinner inte diska och städa utöver sina vanliga uppgifter. Toaletterna både där, på kontoret och överallt på stan är dränkta i toapapper, klibbiga golv och avföring på ringarna. Din läkartid är inställd då halva läkarkåren saknas, och så här fortsätter det.

Av Sveriges ca 9,5 miljoner invånare är 5,4 i arbetsför ålder. Om vi räknar bort de som är sjukskrivna förtidspensionerade eller under utbildning har vi ca 4 miljoner kvar som arbetar och ska försörja majoriteten. Denna majoritet växer kraftigt i takt med att invånarna blir allt äldre. Vi behöver alltså fler, inte färre, personer som kan hjälpa till att försörja vår åldrande befolkning.

Från 1941 till 2009 invandrade 2,9 miljoner människor och drygt 1,6 miljoner utvandrade. Det betyder att på 68 år har befolkningen genom invandring ökat med knappt 1,3 miljoner människor. Allra flest kommer från Finland och de andra nordiska och Tyskland. Bland flyktingarna kommer de flesta före detta Jugoslavien för många år sedan.

Ser jag inga problem med invandringen då? Jo massor, men det är sällan invandrarna eller flyktingarna som är problemet, utan migrationspolitiken. Den har misslyckats kapitalt och det utnyttjar självklart Sverigedemokraterna. Problemet har varit att så fort en person eller politiker föreslår något för att ändra på situationen ställer sig all media, bloggare och allmänna förståsigpåare upp och skriker ”rasist!”. Därför är man otroligt försiktig när man diskuterar dessa frågor och helst vill man inte prata om det alls. Detta är ytterst allvarligt eftersom det innebär att man lämnar walk over till främlingsfientliga.

Att kunna språket är grundläggande för att få jobb. Folkpartiet ville lösa problematiken genom s.k. ”språktest för invandrare” men blev direkt utmålade för att vara rasister. Man kan tycka vad man vill om förslaget, men rasism-anklagelserna gav politikerna ytterligare en anledning till att bli ännu mer försiktiga. Bränt barn skyr elden.

Andra politiker går åt helt fel håll och istället vill positivt särbehandla invandrare för att visa hur invandrarvänliga de är. Problemet är bara att de allra flesta invandrare inte vill bli särbehandlade åt något håll, de vill vara svenskar. Det är också sådana förslag som ger de främlingsfientliga ytterligare vatten på sin kvarn.

Personer som ser problemen med invandringen drar sig därför till de enda som vågar ta upp frågan, till de enda som diskuterar den på allvar och kommer med konkreta förslag. De andra partierna har under lång tid hållt tyst eller pratat svepande med vackra ord utan att det hänt något på 20 år. Att partierna tidigare inte gick in i diskussion med SD tolkades också som att de inte rådde på deras argument. Att inte ta debatten och frysa ut dem stärker sympatierna. De övriga partierna och media hade inte kunnat sälja in SD bättre utan att själv trycka deras valsedlar i händerna på väljarna.

Jag sitter inte inne med den magiska lösningen som förvandlar flykting och invandringspolitiken till frid och fröjd. Däremot kan jag direkt peka ut tre faktorer som är grundläggande för en förändring.

1. Ta ifrån SD deras ”monpol” på invandringsfrågan.
Att Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt och till viss del rasistiskt parti gör dem i min mening grovt olämpliga att rösta på. Däremot betyder inte det nödvändigtvis att problem som de tar upp inte finns. Det är olyckligt om man per automatik avvisar de brister de tar upp som påhitt med den enda motiveringen att det kommer från fel håll. Tar man inte tag i problemen så får SD ökat stöd. De har i vissa fall rätt i sin problemformulering men på grund av sin främlingsfientlighet har de fel i sin anledning och lösning och då ska de utmanas på dessa områden. Jag har hittat tre områden där detta gäller:

1A: Anpassning till samhället: Människor har olika syn, åsikter, religion och kultur, vilket är bra och berikar Sverige. Man bör inte förändra vem man är för att man flyttar. Samtidigt är det svårt att integreras om man distansierar sig i allt för hög grad. Genom att försöka anpassa sig i kontakten med det svenska samhället har man betydligt större möjligheter. Om en kvinna åker till t.ex. Iran kommer hon med största sannolikhet  undvika att gå omkring i vad de ser som provocerande klädsel och istället bära en sjal runt huvudet. Hon försöker också snappa upp hur kontakten människor emellan verkar fungera. Anledningen skulle främst inte vara att följa lagar och regler utan för att hon vet att det är nödvändigt för att fungera och accepteras i samhället. Men bara för att hon anpassar sig betyder ju inte det att hon byter åsikter, eller inte klär sig  eller beter sig som vanligt hemma, eller bland vänner, och det ska hon ju inte behöva göra heller. De invandrare som har samma inställning kommer att ha lättare att integreras och om alla skulle göra det skulle förmodligen det mesta av främlingsfientligheten vara ett minne blott.
Därför kan hur man bäst anpassas och fungerar i samhället vara ett bra undervisningsämne att lägga krut på i början av sin vistelse i landet. För bästa effekt kan man tänka sig att personer som tidigare invandrat och lyckats bra med detta sköter undervisningen.

1B: Anpasning av samhället . Att samhället, lagar eller regler anpassas (som t.ex. att man kan stänga ute sina barn från viss undervisning i skolan) gynnar inte invandrare utan är att göra dem en otjänst då integreringen blir kraftigt lidande och barnen inte får de möjligheter som alla barn ska ha möjlighet till i Sverige. Det är viktigt att inte förstärka ”vi och dom”-tänket Som jag skrev tidigare vill också de flesta invandrare vara Svenskar och vill behandlas på sammas sätt. Personer som inte anpassar sig till vart de kommer och vill ha diverse undantag är också som näringslösning för främlingsfientliga och rasister.

1C: Extremism. Rasisterna har riktat in sig på muslimer och islam. De flesta muslimer är dock inte extremister på precis samma sätt som få kristna är det. Tyvärr får extremisterna stor plats i media och främlingsfientliga blåser upp exemplen. I områden med stort utanförskap dras en del till denna extremism som har lätta svar på livsproblem. Därför är det oerhört viktigt att visa att man accepterar alla som har ett ”privat” troende i Sverige så länge de i sitt utförande inte bryter mot lagen. Men vi ska också vara lika tydliga med att vi är ett sekulärt samhälle och att vi inte accepterar att extremister försöker tvinga andra att leva efter sin religion oavsett om det sker genom våld, tvång eller försök i den demokratiska processen och oavsett vilken regligion det handlar om.

2. Språket är A och O. Om du inte kan svenska så får du inget jobb (utom möjligtvis hos någon som kommer från samma land, vilket i sin tur förstärker segregationen). Utan svenska blir de exkluderade från information som vi anser vara självklar. De kan inte ta del av det samhället har att erbjuda eller svenska nyheter utan hämtar allt från hemlandskanaler, internetsidor från hemlandet och vänner med samma problem. Svenska måste vara prioritet 1, 2, 3, 4 och 5 när det gäller utbildning. Att köra kraftfulla intensivkurser med ordentlig kapacitet kanske kostar, men extremt mycket mindre än att ha välutbildade människor som sitter arbetslösa.

En beräkning gjord av redaktionen för ”Vi i Sverige” visar att bara de som invandrade under år 2008 hade med sig utbildning värd över 64 miljarder kronor. Det gäller bara att kunna utnyttja den, för det krävs att man kan svenska, men under samma tid lades bara 1,5 miljarder på svenskundervisning.

3. Segregationen. De flesta dras till personer och områden som de känner en samhörighet med. Därför är det inte konstigt att invandrare klumpar ihop sig i områden där folk förstår vad de säger och de förstår vad som sägs, där de delar kultur och utmaningarna med att komma till ett nytt land. Problemet är bara att när man fortsätter prata sitt hemspråk och ”leva som hemma” bildas ett samhälle i samhället och ger ett utanförskap som är svårt att bryta. Det ger hög arbetslöshet, som i sin tur ger en grogrund för kriminalitet och att människor vänder sig till svar från religioner som erbjuder ”lätta lösningar”. Återigen är det svenskundervisning på en helt annan nivå i kombination med att på något sätt försöka få människor att bosätta sig på olika ställen som måste ligga till grund för minskad segregation. Ett sätt är att se till att alla kommuner är med och tar emot flyktingar och invandrare.

Kombinerar man dessa tre punkter så tror jag att man kommit en bra bit på vägen mot ett samhälle där invandrare för första gången på länge får bra förutsättningar och där främlingsfientligheten och partier som SD som lever på missnöje och fördomar marginaliseras. Istället för att invandrare sitter i någon form av förvaring kan vi ta tillvara på deras enorma kunskapsbank och erfarenheter. Vi kan låta fler invandrare berika samhället, utvecklingen och ekonomin. Vi får en framtid där det inte är viktigt vilket land man kommer ifrån, utan där man bedöms utifrån vem man är och vad man gör. Ett öppet välkomnande och tolerant samhälle som vi alla kan känna stolthet över…. utom Sverigedemokraternas kärnväljare förstås.

Annonser

Om 7ster

Idérik liberal tänkare som utgår ifrån att alla människor har rätt till sin frihet, liv och egendom, samt att alla ska vara lika inför lagen och lagen ska vara lika för alla. Kan inte inordnas på en s.k. vänster-höger skala. Skriver om allt möjligt, men försöker hålla mig till sådant som inte anses självklart utan kan provocera, väcka debatt och ge nya infallsvinklar.
Det här inlägget postades i Samhälle & Politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.