Att stå utanför NATO är inte ett alternativ

Idag är vi inte utsatta för något direkt hot, men ett fungerande försvar går inte att slänga ihop i en handvändning när det behövs. Det kan ta tiotals år att bygga upp, och oavsett vilken uppfattning man än har om läget idag, saknar vi en kristallkula där vi kan se vårt framtida behov. Efter första världskriget var de flesta överens om att det inte skulle bli krig igen, men det behövdes bara en man för att ändra den bilden.

Omvärlden förändras. Ryssland övar attacker med stridsflyg mot Sverige och relationerna mellan väst och öst har inte varit så kyliga sedan kalla kriget. USA har idag ca 3 miljoner anställda i försvaret (varav 2,3 miljoner soldater) och en budget på ca 4500 miljarder kronor (nära 1000 miljarder mer än hela vår BNP). Även om USA har störst försvarsanslag så minskar den, medan många östländer ökar sina budgetar kraftigt och moderniserar. Rysslands har över 140 miljoner invånare med allmän värnplikt och försvarsbudgeten ska år 2015 ha passerat 1000 miljarder kronor, varav 21,5 miljarder är öronmärkta för kärnvapen. Även Kina med ca 1 miljard invånare ökar kraftigt sina militära anslag till nära 740 miljarder kronor.

Mitt emellan väst och öst finns Sverige. Ett upp mot 1600 km långt land som med sina nära en halv miljon kvadratkilometer är ett av de största länderna i Europa. Vi har också med 2400 km kustremsa en av Europas längsta kuster att försvara. Trots det lägger vi bara 1,2% av BNP på vårt försvar Om vi kan få en angripare att vänta i ett år med sitt anfall så har vi möjlighet att mobilisera 6000 soldater. Om vi bara kan få dem att vänta några månader sjunker siffran till färre än 2000 soldater. Om de inte vill vänta alls så får vi skicka fram hemvärnet för att i stort sett klara sig själva.

Men vi kan inte hosta upp så mycket pengar som behövs för att kunna försvara oss. I alla fall inte om vi vill ha mat i magen, kläder på kroppen, sjukvård och skola. Skatten skulle bli vansinnigt hög och ändå inte räcka till mer än försvar.

Vår överbefälhavare menar att Sverige år 2019 kommer att kunna försvara sig mot angrepp på ett begränsat mål under en vecka. Genom att tala med försvarsanställda har jag fått information om att de ska översättas till att vi teoretiskt, om vi får förvarning i riktigt god tid, kan stå emot ett anfall motsvarande ett infanteri om ett par tusen man i en vecka mot en enda geografisk plats, t.ex. en större stad, eller Gotland. Därefter måste vi få hjälp utifrån. Men från vem, vi är ju alliansfria?

Det är inte säkert att vi skulle få någon förvarning alls, och vilken fiende skulle hålla sig till att anfalla mot en enda punkt med en så liten styrka? I realiteten skulle kriget vara över fortare än en kafferast. Och som sagt, vilka skulle hjälpa oss?

Många tror att vi både kan äta kakan och ha den kvar. Att NATO skulle hjälpa oss om vi blir anfallna av t.ex. Ryssland, utan att vi behöver ansluta oss. Det låter ju vid en första anblick rimligt. Vi står nära de flesta NATO-länderna, de vill inte att ”den andra” sidan flyttar fram sin gräns. Men skulle de verkligen hjälpa oss när det väl gäller? Vi kan inte veta det idag, men mycket talar för motsatsen:

En anledning är att vi är inte är med i försvarsalliansen. Om det visar sig att det är möjligt att åka snålskjuts finns risken att fler länder avstår från att ansluta sig. Därmed skulle ett ingripande betyda stora problem för NATO under överskådlig framtid.

En annan anledning är att det kostar fruktansvärt mycket pengar att gå in i ett krig. De flesta västländer inklusive NATO, valde att avstå från att delta i en begränsad attack mot Syren från behörigt avstånd, Detta trots att regimen slaktar sina invånare med både tunga vapen och senapsgas (som är förbjuden enligt internationell lag), och trots att det dessutom finns ekonomisk vinning i och med att rebellerna har övertaget och Syrien sitter på viktig olja. Väldigt få är beredda att ge sig in i något som inte stöds av FN, där både Ryssland och Kina är permanenta medlemmar av säkerhetsrådet med vetorätt. Det betyder att om Ryssland eller Kina inte vill ha ett ingripande så agerar inte FN på en attack mot Sverige. De som hjälper Sverige måste alltså göra det på eget initiativ, med egna pengar utan stöd från FN. Sverige är ett dyrt land att försvara, vi har inga nödvändiga tillgångar och har genom att ställa oss utanför samarbetet NATO tydliggjort vår ståndpunkt när det gäller hjälp till de länder som kan hjälpa oss.

Den största anledningen är dock att det vore självmord även för NATO att gå in. T.ex. Ryssland är en kärnvapennation med missiler och stridsspetsar nog att förvandla en stor del av vårt jordklot till en rykande soptipp. Om Ryssland skulle attackera Storbritannien är NATO skyldiga att slå tillbaka. Därför skulle inte ryssarna komma på tanken att göra det. Men om Ryssland istället anfaller Sverige blir situationen den omvända. NATO skulle med största sannolikhet fördöma det inträffade, men aldrig våga göra något eftersom detta skulle innebära en militär attack direkt mot ryska trupper vilket mycket väl kan resultera i ett kärnvapenkrig. Världen har råkat ut för ett stort antal väpnade konflikter sedan NATO/Warzawapakten bildades där de olika allianserna stått på varsin sida. Mig veterligen har dock NATO-länder aldrig officiellt tagit till vapen mot F.d. Sovjetunionen eller nuvarande Ryssland eller Kina då detta vore alldeles för farligt. Man offrar heller Sverige än sina egna länder och resten av jorden. Detta vet naturligtvis en eventuell angripare.

Att Sverige är alliansfritt ger oss inga fördelar, tvärtom. Det finns ett begränsat antal länder i regionen som inte har ett försvarssamarbete. Vår alliansfrihet sätter oss därför högt upp på listan över lämpliga länder att angripa.

Vi kan ju alltid lägga oss platta för en invaderande styrka så som vi gjorde med Nazityskland. I och med att de fick använda våra järnvägar, vår malm och allt annat de behövde så var en invasion inte särskilt brådskande. Men planen att ta över Sverige var dock redan klar. Det saknades bara trupper, och hade inte Hitler stoppats så hade vi med största sannolikhet varit en del av tredje riket.

Det försvar vi har idag är bland det meningslösa man kan tänka sig.  Vi kan inte försvara oss mot något av de länder som skulle kunna ha intresse av att ge sig på oss och vi avskräcker ingen. Om vi plockade ut de pengar som går till försvaret i hundralappar och bränner dem i en värmeanläggning så skulle de i alla fall vara till någon nytta. Nu har vi ett försvar som inte kan försvara. Vi har tre andra möjligheter:

1. Vi lägger ner försvaret helt, och håller tummarna. Någon större praktisk skillnad mot idag blir det inte, utöver att vi sparar pengar. Den dagen då fel person kommer till makten i fel land ger vi upp och underkastar oss våra nya härskare. Ord som ”demokrati”, ”välfärd” och ”valfrihet” begravs tillsammans med våra barns framtid.

2. Vi skaffar kärnvapen. Det avskräcker effektivt. De är dock inte helt enkelt i och med icke-spridningsavtalet, och att själva ta fram väl fungerande långdistanskärnvapen är nog en lite väl tuff match för lilla Sverige. Vi behöver troligen ändå ett försvar om vi inte vill behöva kärnvapenbomba som första reaktion.

3. Vi går med i NATO. Vi är inte neutrala idag, bara alliansfria. Vi har redan ett nära samarbete med NATO via gemensamma övningar, informationsutbyte, medlemskapet i ”Partnerskap för fred”, och deltagandet i försvarssamarbetet inom EU. Vi skulle bli mottagna med öppna armar. Skillnaden mot nu blir framförallt att vi klarar oss på ett mindre försvar som kan fördröja tillräckligt för att vi ska hinna få hjälp. I utbyte lovar vi att utifrån våra egna förutsättningar och avvägningar hjälpa den vän som mot förmodan skulle bli attackerad.

 Vad är egentligen problemet? Är det att välja sida – är det ett alternativ att istället stödja öststats-diktaturer?

Är det kostnaden? Man talar om att ett NATO-medlemskap är dyrt och skulle kunna kosta runt en halv miljard. Med tanke på att vi idag kastar bort ca 40 miljarder utan att få ett försvar för pengarna känns det som en rätt rimligt tillägg för att ändra på det. Speciellt jämfört med kostnaden för att själva upprätta ett fungerande försvar.

Är det att mista sin trovärdighet som medlare i konflikter? Det har ju inte hindrat andra NATO-länder som t.ex. Norge. NATO är också FN:s främsta verktyg för att kunna gripa in militärt i konflikter.

Är det fel samarbetsformat? Vi kan  samarbeta på andra sätt vilket vi också gör, men det gäller framförallt ingripanden i andra länder. När det kommer till försvar av vårt land finns inga realistiska alternativ. En ”Nordisk försvars-allians” har föreslagits. Problemet är bara att alla nordiska länder utom finland är redan med i NATO. Jag tror få av dem anser att stödet från Sveriges lilla försvar skulle var nödvändigt nog för att upprätta en ny allians. Frågan är om det ens är möjligt då de redan är medlemmar i NATO och därför skulle skapa en märklig försvarssituation.

Är det att svenska soldater skulle få offra livet för andra länder eller att vi skulle tvingas till insatser som vi inte kan stå för? Om vi vill vara säkra på att få hjälp så måste vi acceptera att också hjälpa andra.  I NATO-stadgan artikel 5 framgår det att varje stat avgör vad som är lämplig hjälp. Sverige kanske inte deltar med ett infanteri utan med logistik, spaning eller vad vi anser är lämpligt.

Genom att vi har ratificerat Lissabonfördraget har vi ensidigt förbundit oss till att ge hjälp, och därmed uppfyllt den ena delen av tanken  med ett NATO-medlemskap. Men vi har inte fått någon bekräftelse på att vi kan räkna med någon hjälp. De tyngsta EU-medlemmarna anser dessutom att Lissabonfördraget ska uppfyllas inom ramen för NATO, vilket ställer oss som alliansfria i ett problematiskt läge.

Samtliga grannländer utom Finland samarbetar genom NATO: Norge, Island, Danmark, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Utöver det har vi Tyskland, Nederländerna, Belgien, Storbritannien, Frankrike, Luxemburg, Italien, Spanien, Portugal, Grekland, Turkiet, Kanada, och USA. T.o.m. ett flertal gamla östländer är med: Albanien, Bulgarien, Kroatien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Vi pratar alltså om i stort sett hela västvärlden.

NATO-länder (bild från Wikipedia)

Ett flertal länder väntar också på att ansluta sig.

Befintliga NATO-länder i Europa samt länder som vill ansluta sig (bild från Wikipedia)

Ett medlemskap betyder inte att vi måste ingå i eventuella ingripanden mot andra länder som t.ex. i fallet Syren, utan att vi på vårt sätt hjälper våra grannar och mest likasinnade om om någon blir angripen. Jag ser inte NATO som ett val, utan vår enda möjlighet att kunna säkra vår framtid. Om vi ska kunna förvänta oss hjälp, måste vi också vara beredda att hjälpa andra.

Annonser

Om 7ster

Idérik liberal tänkare som utgår ifrån att alla människor har rätt till sin frihet, liv och egendom, samt att alla ska vara lika inför lagen och lagen ska vara lika för alla. Kan inte inordnas på en s.k. vänster-höger skala. Skriver om allt möjligt, men försöker hålla mig till sådant som inte anses självklart utan kan provocera, väcka debatt och ge nya infallsvinklar.
Det här inlägget postades i Samhälle & Politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Att stå utanför NATO är inte ett alternativ

  1. michaeleriksson skriver:

    Ett alternativ vore ett starkare försvarssammarbete inom EU. (Det beslutet kan Sverige dock inte fälla på egen hand.)

    Sedan är det rätt intressant hur försvarsläget har ändrat sig: För några årtionde sedan hette det att Sverige iofs inte skulle kunna försvara sig mot Sovjet/Ryssland mer än kortfristigt—men att man kunde göra erövringen så dyr att angreppssannolikheten var mycket låg. (Och troligen inte skulle uppträda utan att det redan pågick en storskaling konflikt mellan blocken.) Idag finns inte ens denna avskräckningseffekt och försvaret torde vara mest relevant för eventuella interna problem.

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Hej Michael,
      Problemet är att det saknas intresse för ett starkare fristående försvarssamarbete inom EU. NATO består redan av de allra flesta EU-länderna samt USA och Kanada. Jag tror att väldigt få länder, om något, skulle vilja lägga ner/gå ur ett fullt fungerande NATO och istället upprätta ett nytt försvarssamarbete från grunden och göra det svagare genom att inte låta USA och Kanada vara med. Jag tror också att det är ungefär lika ointressant att skapa ytterligare ett försvarssamarbete då det i stort sett skulle vara samma länder som ingår förutom USA och Kanada. Det ger inget extra skydd till något befintligt NATO-land, det blir dyrare och framförallt skapar det en väldigt märklig och troligen ohanterbar situation då nästa varje medlemsland har rättigheter och skyldigheter i två ”konkurrerande” försvarsallianser. Vi har ju Lissabonfördraget, men även där vill de tyngsta länderna att det ska uppfyllas inom ramen för NATO, viket som sagt är ett problem för oss.

      Skillnaden mellan NATO och en europeisk försvarsallians skulle troligen vara minimal. Det finns ett väl fungerande samarbete mellan Europas länder, USA och EU. Dörren är öppen och vi får vara med om vi vill. Det känns som att frågan handlar om att det finns ett antal sovjetkramare som inte kan hantera tanken på att vi officiellt skulle samarbeta med även USA, då det ställer oss längre från Ryssland.

      Gilla

      • michaeleriksson skriver:

        Här landar vi egentligen vid ett annat teman, men:

        Problemet med EU och NATO ur min sikt är att vi redan nu har en absurd situation med en ohållbar fördelning av plikter. EU har många egenskaper av en federal stat (jmf. tex. USA eller Tyskland), den ses i allt större utsträckning som en stat, och utvecklingen är sådan att den för eller senare kommer att gälla som stat. Dock: Om Sverige som del av denna quasi-stat blir angripet kommer Tyskland, en annan del av EU, inte automatiskt till hjälp. Om Norge (NATO-medlem, men utanför EU) blir angripet ser det helt annorlunda ut. Ja, tom. ett angrepp på tex. USA, som inte ens ligger i närheten av EU och i mycket är en konkurrent, skulle aktivera Tyskland.

        Tänk om Texas inte skulle reagera på ett angrepp mot Kalifornien, men mobiliserade sig vid ett angrepp mot Estland…

        Pragmatiska och politiska grunder gör att en omställning (i varje fall kort- till medelfristigt) är osannolik—men det enda logiskt konsistenta vore om EU hade en egen försvarspakt eller ett gemensamt försvar. EU som _helhet_ kunde sedan gärna vara med i NATO.

        Gilla

        • 7ster skriver:

          Precis som NATO tror jag mer att EU ses som ett samarbete eller möjligtvis ett område. Men för att föra staterna närmare varandra kommer man troligen att behöva dela in EU i en Nord och en syd-del. Just nu är skillnaderna för stora, något som även USA lider av, men som är desto större problem för EU.

          Det du skriver låter rimligt om man skulle börja från noll. Men i och med att NATO redan finns på plats tror jag inte att NATO-länderna kommer att byta ut sin försvarsallians. Det finns också en stor fördel med att ha så många länder mes som möjligt, särskilt stormakter. En mer rimlig utveckling tror jag är att alla EU-länder på sikt kommer att gå med i NATO. Det är väl bara 4 kvar? Samtidigt kommer nog de sista europeiska länderna med tiden att gå med i EU. Då kan börjar vi nog närma oss det du skriver i sista meningen när man kan skriva in samarbetet i stadgan. Redan nu vill ju som sagt tongivande EU-länder att Lissabonfördraget ska uppfyllas inom ramen för NATO, och ju färre EU-länder som inte är NATO-medlemmar, desto enklare blir det att få igenom det. När hela EU är med i NATO är det troligt att det bildas sektioner inom NATO, där en del utgörs av USA/Kanada och en annan av EU och kanske ytterligare en om NATO breder ut sig på nya områden. I och med det kan så att säga EU tala med en röst i NATO och då vara jämbördig med USA.

          Gilla

  2. Daniel skriver:

    Det här vet jag inte om jag alls kan hålla med. Sverige borde inte under några som helst omständigheter vara med någon militärallians.Varje land bör ansvar för sin egen säkerhet i den mån det överhuvudtaget är möjligt. Möjligen att man kan använda sig av någon form multilaterala överenskommelser där man utfärdar säkerhetsgarantier. Som liberal är jag dessutom helt emot EU som organisation också, speciellt då denna är brutalt odemokratisk, ett slöseri med skattemedel och dessutom förhindrar frihandel.
    USA försvarsbudget är ett rent skräckexempel på vad som händer när man låter privata företag diktera ett lands försvarsbeslut. Lobbyister, generaler och försvarsföretag står politikerna alldeles för nära och slöseriet med amerikanska skattepengar på meningslösa försvarsprojekt är helt enormt.

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Hej Daniel,
      Tack för ditt svar.
      När du skriver att ”varje land ska ansvara för sin egen säkerhet”, menar du då att vi ska:
      1. Satsa de pengar som behövs för att få ett försvar som kan stå emot en angripare, vilket är en kostnad som troligen överstiger vår BNP.
      2. Lägga ner försvaret helt och hålla tummarna.
      3. Fortsätta som idag och pumpa in miljarder av våra skattepengar i ett luftslott som inte ens kan försvara Gnesta i en kvart.
      Det är i stort sett dessa tre alternativ vi kan välja mellan.

      Vad hade du tänkt dig för ”multilaterala överenskommelser”? Vilka länder, som är tillräckligt starka, skulle gå med på det? På vilket sätt skulle det skilja sig från ett NATO-samarbete där vi just kommer överens med ett antal stater om att skydda varandra vid angrepp där vi själva kan välja vad vi vill bidra med? Har du verkligen läst hela blogginlägget?

      EU är en annan fråga. Grundtanken med kol och stålunionen, EG och vidare mot EU tycker jag är bra, i praktiken är det dock sämre, och bidragsskyfflandet är bara vansinnigt. så jag kan hålla med dig där. Det var dock NATO som detta blogginlägg handlade om.

      Gilla

      • Daniel skriver:

        Jag menar alternativ 1. Sverige och all andra länder bör i den mån det överhuvudtaget är möjligt sköta sin egna säkerhetsarrangemang. Svenska politiker från vänster till höger har använt Försvarsmakten budget som en buffert för att stärka annan verksamhet och detta på bekostnad av vårt territorialförsvar. Hade jag fått som jag ville så hade 40-60 miljarder extra tillförts försvaret, samt att ny version av allmän värnplikt hade införts omgående.
        En form av multilateral överenskommelse som kan tänkas är en vänskapsklausul där man förbinder sig att hjälpa motparten i händelse av krig. Skillnaden är dock att den är mindre formell och inte involverar ett gemensamt försvarskommando. Problemet med NATO idag är man inordnas under amerikansk flagg och till stor del är med och bekostar utveckling av amerikansk krigsmedel. Sen har USA med de senaste NSA avslöjandena inte visat sig vara den mest trovärdiga partnern.

        Gilla

        • 7ster skriver:

          Vad hade du tänkt att 40-60I miljarder skulle räcka till? Det är ju ingenting jämfört med stormakterna budgetar, och då har de ändå redan en stark krigsmakt. Deras budget går mycket till underhåll och vidareutveckling. Du ska bygga upp ett försvar från nästan noll med en bråkdel av detta och med ett land som, värnplikt eller inte, har lika många invånare som en av deras städer. Hur har du tänkt att det ska fungera? Och vart ska du få pengarna ifrån? Ska du höja skatterna med 60 miljarder + omkostnader? Vilka länder av vikt skulle vara intresserade av att skapa en separat överenskommelse med Sverige? Notera att de som ingår i NATO med största sannolikhet inte ser att det skulle bli säkrare för dem om de gjorde ett extraavtal med Sverige när de redan har stöd av 22 länder inklusive USA. Kanada, Storbritannien och Tyskland. Har du verkligen tänkt igenom detta?

          Dessutom, man går inte under Amerikansk flagg och ju fler europeiska länder som går med desto större inflytande får Europa i NATO. De senaste åren är det Europa som varit ledande i NATO med undantag för enskilda händelser. USA gillar att synas mest i media och mullra, men det är långt ifrån samma sak.

          Gilla

  3. Sokrates skriver:

    Sverige ska inte gå med i NATO enligt mig. Vi har svassat tillräckligt i USA:s ledband. Det är bättre att alla europeiska länder går ur NATO och skapar ett nytt och bättre samarbete som bara inkluderar den här kontinenten. Inget europeiskt land ska behöva sitta i knät på amerikanarna. Låt dem få sitt förvånade på andra sidan sundet och fundera på varför ingen längre vill leka med dem. I EU kan vi bli minst lika starka och skulle på så vis få möjlighet att sätta vår egen agenda utan inblandning från en krigsmaskinsstyrd president. Vi skulle kunna ställa oss på ryssarnas eller kinesernas sida likväl som på den amerikanska – enda skillnaden är att vi väljer helt själva. Och vad är det som säger att det är väst som är den goda sidan i framtiden? Det kan lika gärna vara kineserna när de passerat USA som supermakt om tio år.

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Om vi försöker hålla det realistiskt. De 20 europeiska NATO-länderna kommer inte att gå ur. Tvärtom är fler påväg att gå med. Även om vi hade ett enbart europeiskt samarbete så är det väl självklart att det inte blir lika kraftfullt som ett med samma länder plus USA och Kanada. De europeiska medlemsländerna är nu ungefär på samma nivå som USA så här svassas inget. Faktum är att europeiska delen av NATO sedan några år tillbaka är de som leder medan USA mer är frontfiguren utåt. Vi har inget val än att samarbeta med de stora allianser som finns och vill man inte att USA ska gräva information på det sättet de har gjort så är det enda sättet att de allierade sätter sig på tvären. Vad Ryssland eller Sverige säger är ju rätt ointressant för dem. Sedan hoppas jag att du skojar när du påstår att det kan vara lika bra att samarbeta med den andra sidan d.v.s Ryssland, Kina och Nordkorea. Tycker du verkligen att våra granländer med USA och Kanada möjligtvis är ett sämre alternativ än enpartistater och diktaturer, gamla komunistländer i misär med en kontrollapparat som får USA att blekna, där du troligen inte ens hade kunnat kommentera denna blogg utan att bli fängslad och torterad? Det spelar ju ingen roll om de blir större än NATO, båda har tillräckligt med kärnvapen, och även om det inte vore så, så lierar man sig inte med hotet. Jag hoppas innerligen att det var ett skämt.

      Gilla

      • Carl skriver:

        Du använder WordPress, han hade garanterat inte kunnat kommentera denna blogg (utan att digitalt gräva sig ut genom en vpn-tunnel). (Samma sak med Facebook, Twitter, Youtube, blogspot/tumblr och porren)

        Gilla

  4. Per Vrethem skriver:

    Intressant men den färggranna bilden från Wikipedia blir helt obegriplig i och med att det inte finns några förklaringar eller nyckel till förskolorna.

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Mörkblå = Nuvarande medlemmar
      Ljusblå = Inbjudna medlemmar
      Grön = Har blivit lovad inbjudan
      Röd = Medlemskap inget mål
      Grå = Okänd avsikt

      Gilla

  5. Andreas skriver:

    Du skriver: ”att själva ta fram ett eget kärnvapenprogram är nog en lite väl tuff match för lilla Sverige”
    Vi hade ett på gång fram till 1972. Vi har kärnkraftverk och tekniken. Tror inte det skulle vara svårt för Sverige om vi bortsåg från moraliskt och politiskt motstånd. Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_k%C3%A4rnvapenprogrammet

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Hej Andreas,
      Jag är medveten om projektet. P3-dokumentär har gjort ett intressant program rörande detta som man inte bör missa.

      Dock ledde Kärvapenprogrammet aldrig till någon produktion. Man hade idér och forskade en del, men så mycket mer än så blev det inte. Om jag minns rätt har vi inte heller den typen av kärnkraftverk som kan producera bränsle.

      Så även om inget är omöjligt tror jag att kostnaden för att producera, förvara och underhålla tillräckligt med tillförlitliga och moderna känvapen på ett säkert sätt skulle bli oförsvarbar.

      Till detta kommer, som du själv skrev, det ”politiska motståndet” i och med att vi godkänt antispridningsavtalet samt att kärnvapenländer som USA och Ryssland inte vill se något Sverige med sådana resurser.

      Att ta fram kärnvapen är en mycket lång och kostsam process och sätter oss ironiskt nog i en betydligt mer utsatt sits då kärnvapenframställan kan användas som ursäkt för ett angrepp mot oss. Därför är det inget som förhöjer vår säkerhet på överskådlig tid, tvärtom sätter det oss i en utsatt position.

      Med en ”lite väl tuff match för lilla Sverige” syftar jag både på den ekonomiska aspekten och den utrikespolitiska.

      Gilla

Kommentarsfältet är stängt.