Recension av partiledardebatten

Debatten tog ordentlig fart redan från början och var nog en av de bästa hittills. Alla gjorde bra eller bättre ifrån sig än vanligt, med ett undantag.

Romson: gjorde sin klart bästa insats. Tidigare kändes hon osäker och malplacerad. Nu visade hon att hon fungerar i dessa sammanhang. Även om hon inte var lika slagkraftig och på hugget som övriga så vann hon på ett annat sätt, genom att framstå som ärlig och väldigt sympatisk. Det är troligen en vinnande strategi. Kändes dock som att hon kunde tagit lite mer plats.
Betyg: 6/10

Reinfeldt: Gjorde en riktig uppsving. Jag har tidigare kritiserat honom för att vara mänsklighetens ”Droopy” både till utseende och attityd. Nu var han på hugget redan från start och var fulltankad med energi. Detta tillsammans med att han som alltid är väldigt kunnig, förberedd och statsmannamässig gjorde att han lyckades riktigt bra, faktiskt bättre än i stort sett alla tidigare debatter.
Betyg: 9/10

Lööf: Hon har ett brinnande engagemang och ärlighet. Även om hon alltid varit väldigt kunnig, så har hon alltid känts ung och inte kunnat få någon större genomslagkraft i diskussionerna. Ikväll var hon fokuserad och visade att hon mognat ordentligt samt att hon definitivt platsar. Riktigt bra och imponerande.
Betyg: 8/10

Sjöstrand: Var ganska mycket sitt vanliga jag med mycket angrepp och väldigt lite om sitt eget parti. Fick några poänger men tappade det lite när han försökte (förmodligen med tips från någon PR-strateg) mynta ett nytt uttryck, att ”man inte ska leka affär”, som föll ganska platt. Dock lite vassare än tidigare.
Betyg: 4/10

Åkesson: Vanligtvis en duktig retoriker, men inte riktigt lika skarp idag som tidigare och framförallt märktes det att han fortfarande inte har koll på vad vilka som ansvarar för vad. Däremot lyckades han imponerande nog delta i diskussionens hela första halva utan att skylla problemen på invandringen (det kom först i del två), och hans argument var mindre främlingsfientliga än tidigare vilket han troligen kan vinna röster på. Gav dock ett ganska svalt och tråkigt intryck.
Betyg: 3/10

Björklund: Här fick vi se en ny Björklund som jag verkligen gillar. Saklig, resonerande och självkritisk med insikt. Det känns om han numera har betydligt bättre koll på politiken i realiteten. Troligen har han fått några år att utvärdera och träffa människor i ”verkligheten”. Borta var arrogansen och den dåliga självinsikten som vi tidigare fått se en del av.
Betyg: 7/10

Hägglund: Det var egentligen inget fel på Hägglunds insats eller dagsform. Han var duktig och påläst och absolut inte i sämre form än tidigare, men han hade inte tillräckligt med energi och fick ingen större plats eller genomslag. Inget man minns. Jag saknade också de obligatoriska halvdåliga Hägglund-skämten.
Betyg: 4/10

Löfven: I förra partiledardebatten klarade han sig hyfsat för att vara ny och inte ha samma erfarenhet som de övriga. Vid det här laget borde han dock ha övat upp färdigheterna ordentligt och kunnat ge Reinfeld en match, men oj oj oj. Det här var riktigt illa och betydligt sämre än förra gången.

Han tog över rollen som ”Droopy” från Reinfeld,  trampade runt i klaveret större delen av kvällen kvällen och målade in sig i hörn efter hörn. Så fort en obekväm fråga ställdes försökte han fly vilt åt alla håll medan motståndarna pressade honom på svar.

Han ville inte förklara var han stod i kärnkraftsfrågan (eftersom det är viktigt för facken att inte elen blir för dyr, men ett krav från miljöpartiet att den läggs ner), kritiserade bland annat alliansen för att regera i minoritet (49,5%), men kunde inte lova att själv inte göra det. Han hade tidigare lovat att göra klart vilka han skulle regera med i god tid innan valet men ändrade sig nu till att han skulle ge sin syn på regeringsbildning i allmänhet (?) vid en egen vald tidpunkt innan valet etc. Han kunde inte innehållet i sin egen budgetmotion och blev tagen med uppenbara faktafel.

Även då han själv, de övriga partiledarna och tittarna insett att han hade fel så hade han inte förnuft att backa, utan upprepade sig istället. Ett exempel var sänkningen av arbetsgivaravgiften som han påstod ”var utvärderad och utdömd av alla”. Problemet är bara två saker. Den ena är att det inte alls är sant, och den andra att sänkningen de pratade om införs först vid årsskiftet och därmed omöjligen kan ha utvärderats. Så här fortsatte det nästan hela programmet. Det var plågsamt och man tyckte synd om honom. Till slut var han tvungen att göra billiga och grundlösa påhopp som fick oinsatta missnöjda diskussioner i ett lunchrum att framstå som höjden av insikt. Det var inte värdigt en partiledare, och definitivt inte en statsministerkanditat. Det här vara lika oroande som det var illa.

Oppositionen ligger bra till nu, men det här håller inte. Lövfén måste sätta sig i skolbänken och lära sig allt från grunden, annars kommer han få springa gatlopp framför miljöpartiet och vänsterpartiet som är mäktigt sura efter att ha tappat regeringsmakten när det var så nära att de nästan kunde smaka den. Jag misstänker att ett flertal socialdemokrater nu skulle vilja skrika ”Persson, Sahlin eller Juholt, kom tillbaka. Allt är förlåtet! ”
Betyg 2/10

(Reservation för ev. fel till följd av snabb publicering)

Annonser

Om 7ster

Idérik liberal tänkare som utgår ifrån att alla människor har rätt till sin frihet, liv och egendom, samt att alla ska vara lika inför lagen och lagen ska vara lika för alla. Kan inte inordnas på en s.k. vänster-höger skala. Skriver om allt möjligt, men försöker hålla mig till sådant som inte anses självklart utan kan provocera, väcka debatt och ge nya infallsvinklar.
Det här inlägget postades i Samhälle & Politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Recension av partiledardebatten

  1. argurs skriver:

    fantastiskt trevliga inlägg, dina åsikter är mycket intressanta och hör gärna fler av dom. Fortsätt skriv, det är fler än vd du tror som uppskattar det du skriver.

    Gilla

Kommentarsfältet är stängt.