Feminismen skrämmer mig

De senaste åren har feminismen spritt sig som en löpeld utan något större ifrågasättande. Den har blivit en politiskt korrekt självklarhet som varje person med självaktning känt sig tvungen att ansluta sig till. Uppfattningen hos gemene man är att feminism är jämställdhet, men få reflekterar över problembeskrivningen eller ens hur de definierar ordet ”jämställdhet”.

Detta gäller till och med liberala företrädare som många gånger försvarat sin anslutning till feminismen med att de företräder en egen tolkning. Tyvärr fungerar det inte. Varje gång någon uttalar stöd för feminismen så skapar det legitimitet för F! och personer med en agenda som de aldrig skulle kunna stå för. För mig är jämlikhet ett grundfundament och feminismen dess motsats. Problemen med feminismen är många, såväl motiv som metod och den konspiratoriska världsbilden.

Jämlikhet istället för feminism
Jämlikhet innebär att alla människor, varje individ, ska vara lika inför lagen och ha samma rättigheter oavsett ursprung, tro, sexuell läggning, kön etc. För mig som liberal är detta en självklarhet. Om vi tänker efter inser vi rätt snart att de allra flesta av på något sätt tillhör en minoritet som av många kan anses vara utsatt. Det kan röra sig om hudfärg, ålder, läggning, religion, ekonomi, bakgrund, fysiska handikapp, psykisk ohälsa och mycket annat. Men feminism handlar inte alls om jämlikhet för alla, det handlar bara om kön och ett kön i synnerhet.

Det finns gott om exempel på denna jord där ett tydligt förtryck fokuseras mot en viss grupp, t.ex. kvinnor, judar, religiösa grupper etc. och där ett fokus på just denna grupp skulle vara motiverat. Så är det dock inte i Sverige idag. Hur feministerna än vrider och vänder på verkligheten så existerar inget generellt strukturellt förtryck av kvinnor i Sverige vilket jag kommer till längre fram i denna text.

Den förtryckande maktbärande tiggaren
Feminismen, vilket hörs på namnet, är inte könsneutralt utan tar sin utgångspunkt i kvinnan istället för människan, och handlar om ”jämställdhet” ur ett kvinnligt perspektiv. Hur många feminister skulle kunna tänka sig att kalla sig ”maskulinist” och tycka att det är neutralt och lämpligt för att beskriva jämställdhet mellan könen?

I feminismen ryms allt ifrån de som anser att kvinnan ska ha samma rättigheter som mannen, till de som anser att kvinnan varit så förtryckt att de har rätt att ge igen och ta över rollen som förtryckare. Gemensamt för feministerna är att de anser att det finns en patriarkatisk maktstruktur som förtrycker kvinnor. Om du har du ”fel ” kön så spelar det ingen roll om du är en handikappad svart tiggare i övre pensionsåldern. Du tillhör ändå genom födsel en förtryckande maktbärande grupp, mycket likt argumentationen för klass och ras. Denna struktur används för att förklara i princip allt som kan ses som en nackdel för kvinnor både på kollektiv- och individnivå.

Den osynliga strukturen som stärks av motargument
Strukturen är väldigt svår att motbevisa, för även om man visar på minst lika många områden där män förtrycks eller behandlas negativt så är det inte för att strukturen inte finns eller att det även skulle existera en matriakal struktur. Istället vänds motargumentet för att stärka den feministiska tesen vilket mynnar ut i att det ändå mannens fel och kvinnan som drabbas. Vanligen är förklaringen att mannens nackdel, som i jämförelse då blir en fördel för kvinnan, är en påtvingad fördel av det manliga patriarkatet och i och med att det är påtvingat och skapat av mannen så blir det en strukturell skyldighet och därmed en nackdel. Svårt att hänga med? Du är inte ensam.

I en diskussion om en halvnaken kvinna i en reklam för deodorant är objektifiering och därmed ett strukturellt manligt förtryck var feministerna eniga i att svaret var ja. När en halvnaken man som säljer samma sak googlades fram så blev det märkligt nog också ett strukturellt manligt förtryck mot kvinnor. Logiken här var att bilden objektifierar mannen och visar hur en man ska vara eller se ut för att vara ”manlig”. Därmed befästes rådande könsnormer. Eftersom det finns två tydliga kön befäster det alltså även kvinnans roll, och alla vet ju att kvinnans könsnorm anses underlägsen så… Voila!

Damens vägar äro outgrundliga.
Denna bild av att kvinnan är ett offer i en struktur utan större möjlighet att påverka sitt liv är ett problem. Om du är invandrare och inte blir insläppt på en klubb så kan det bero på rasism, men det kan också bero på att du druckit för mycket eller är otrevlig mot vakten. Samma sak gäller naturligtvis för andra grupper och andra situationer. Det finns rasister och säkert ett gäng kvinnohatare, men de sistnämnda är med största sannolikhet inte en särskilt stor grupp.

Religionen är både inbjudande och förrädisk på så sätt att den kan frånta individen sitt ansvar. Vad man själv gör har ingen betydelse eftersom det är gud som avgör och gud som styr. De som anser sig tillhöra en förtryckt grupp råkar ut för ungefär samma effekt. Orsakerna till att något går fel ska i första hand inte letas hos sig själv, utan i sin grupptillhörighet. Detta gör med största sannolikhet att personen upplever sig betydligt mer diskriminerad än den egentligen är och varje motgång förstärker bilden av denna diskriminering vilket göder ett groende hat och besvikelse på samhället och omvärlden. Riskerna är inte bara på det personliga planet. I takt med att dessa grupperingar lockar till sig allt fler ”troende” som alla upplever denna bild ökar också trycket på politiker för lagförändringar som kan få stora negativa konsekvenser under lång tid framöver.

Myten – Mäns våld mot kvinnor
Några av feminismens paradfrågor är löneskillnader och ”mäns våld mot kvinnor”. Om vi börjar med den sistnämnda har feministerna medvetet valt detta ensidiga begrepp och problemformulering för att utmåla män som förövare och en förtryckande makt. Feminismens frammarsch och bristen på ifrågasättande av denna världsbild har i sin tur lett fram till speciella lagar som bara är till för det ena könet -”kvinnofridskränkning” eller  ”grov kvinnofridskränkning. Där män straffas hårdare än kvinnor för samma agerande. Ingen stannar upp och ifrågasätter att man med ”mäns våld mot kvinnor” utmålar ett helt kön som brottslingar, ett annat som offer och tilldelar människor olika rättigheter baserat på vilket kön de har. Vi är inte lägre lika inför lagen.

Verkligheten ser dock inte ut som feministerna beskriver. De flesta män är helt oskyldiga, och det är istället en minoritet som begår dessa brott. För mig är det inte könet som förenar dem, utan det faktum att de är brottslingar. Det feministerna också totalt blundar för är att den mest omfattande svenska studien på området gjord av Sahlgrenska Akademin [1,2,3,4] visar att även om mäns våld generellt ger större konsekvenser än kvinnors, så är män minst lika utsatta för relationsvåld som kvinnor. 8% av männen i ena studien och 11% i den andra hade utsatts för fysiskt våld av sin partner under året.

Men det hör man ju naturligtvis inget om, för i feministernas värld är alla män fysiskt och psykiskt starkare. Där är män djur som likt instinkt följer strukturen att ge sig på kvinnor. Motsatsen, att män också kan vara offer, ses som löjlig. Det är tyvärr också den bild som misshandlade män möter. De som väl vågar polisanmäla möts av misstro och rent förlöjligande. Många vet inte vad de ska vända sig och hoppas i sin desperation på kvinnojourerna, men där har de inget att hämta utan möts istället av förakt och oförståelse, de är ju förövare. Fram tills ganska nyligen har män inte haft någonstans att vända sig, men idag finns ett flertal mansjourer över hela Sverige som är hårt belastade och rör sig med små ekonomiska medel. Till skillnad från kvinnojourerna får de inga pengar av socialstyrelsen. De delar nämligen bara ut skattepengar till kvinnor som misshandlats av män, inte tvärt om. En man är ju per definition en förtryckare och kan inte vara ett offer.

Jag känner mig kränkt när feministerna pratar om ”mäns våld mot kvinnor”, men jag undrar hur de män som levt under våld från sin partner och under år levt under fysiskt och psykiskt våld mår varje gång någon slänger sig med ”mäns våld mot kvinnor”, kallar dem för förtryckare, totalt osynliggör dem och vägrar ge dem samma bemötande eller laglig rätt. Det får mig att må illa.

Om feministerna nu var för jämlikhet mellan könen. Varför inte strunta i vilket kön förövaren har och istället prata om ”våld i nära relationer” och införa en könsneutral lag som särskilt skyddar utsatta offer i relationer oavsett kön? Varför totalt begrava vetskapen om att det inte är ett könsproblem utan ett relationsproblem där det är människor – män och kvinnor i såväl heterosexuella förhållanden som gay och lesbiska förhållanden, inte könstillhörigheten, som begår dessa brott. Om man nu ändå ska prata kön, varför då inte nämna att kvinnor är kraftigt överrepresenterade när det gäller våld mot barn?
Svaret är enkelt: det ligger helt enkelt inte i feministernas intresse. De är inte intresserade av jämlikhet mellan könen.

Myten  – Kvinnor lönediskrimineras
Hur är det då med den andra paradgrenen, att kvinnor lönediskrimineras?
Feministerna har rätt i att kvinnor generellt har lägre lön än män. 2012 var skillnaden 14%. Däremot har de fel i orsaken. Det beror inte på ett kvinnohat eller någon diskriminerande struktur utan beror på att kvinnor i högre utsträckning väljer att arbeta i offentlig sektor där det inte finns en marknadskraft och konkurrens som pressar upp lönerna, utan de styrs av vad t.ex. landsting ”har råd” att betala och anser rimligt. Det beror på att kvinnor i större utsträckning väljer att jobba deltid. etc.

Den mest omfattande och noggranna studien i Sverige anses vara arbetsgivarverkets från 2007 [5] där fler kriterier än tidigare vägts in. Denna visade att bland statsanställda var den oförklarade löneskillnaden 1,3%. 2006–2008 gjorde Jämställdhetsombudsmannen [6] en granskning och uppföljning av lönekartläggningar gjorda av arbetsgivare för totalt 750 000 anställda. Jämo ansåg att endast 0,6 procent av kvinnorna hade en lägre lön än vad de borde ha.

Det var ju inte så mycket, men varför finns det överhuvudtaget någon skillnad? Studier inom detta område [7] visar att kvinnor är mer reaktiva i löneförhandlingar, medan män generellt är mer proaktiva, har lättare för att framhäva hur viktiga de är för verksamheten och vågar ställa högre krav vilket gör att de generellt lyckas något bättre i löneförhandlingar.

Med andra ord logiska förklaringar och inget övernaturligt. Egentligen är det ganska självklart om man tänker efter. En privat arbetsgivares största intresse är att generera vinst och expandera. Man är beredd att betala precis så mycket i lön till en person som är försvarbart utifrån vad den kan prestera och generera, men självklart bara om personen kräver denna lön. Accepterar personen mindre så finns ingen anledning att betala mer. Min gissning är att 99,99% av alla arbetsgivare skulle anställa en apa för dubbla lönen mot övriga i verksamheten om denna apa också kunde generera motsvarande mer vinst. De extrema fåtal män som hatar kvinnor till den grad att de p.g.a. detta måste ge dem lägre lön anställer troligen inte kvinnor överhuvudtaget så löneskillnaden skulle ändå inte märkas.

När det gäller kvinnor i ledande befattning så har intresset att leda helt enkelt inte varit lika stort procentuellt som hos män, och därför får också antalet ledande positioner den fördelningen. Det är inte svårare än så.

Så om målet är att kvinnor generellt ska ha samma lön som män så skulle feministerna göra bäst i att sluta att skylla på strukturer och istället uppmana kvinnor att utbilda och söka sig till heltidsjobb i den privata sektorn samt ordna kurser i förhandlingsteknik. Det skulle gå betydligt snabbare och mer smärtfritt.

Myten – Kvinnor har färre rättigheter
Hur är det det med påståendena om att kvinnor inte har samma rättigheter? Det är ju en av de mest grundläggande jämlikhetstankarna, att alla ska vara lika inför lagen. Är kvinnor förtryckta av lagen? Det är möjligt att det finns någon sådan lag, men jag har inte kunnat hitta en enda lag som direkt förtrycker kvinnor i Sverige idag. Däremot finns flera som direkt förtrycker män. Här är de tre första jag kommer på:

1. Det är lagligt att ha en högre åldersgräns för män på krogen och vissa andra platser. Att personen är myndig, nykter och sköter sig väl har ingen betydelse om denne samtidigt är född med ”fel” kön.

2. En man som slår sin fru åtalas för ett grövre brott och får ett högre straff jämfört med en fru som slår sin man på precis samma sätt med samma skador, .

3. Fram till nyligen hade Sverige allmän värnplikt vilket betydde att alla män var tvungna att, om staten så krävde, överlämna sig i statens tjänst utan nämnbar ersättning eller möjlighet att säga nej utan att fängslas. Denna skyldighet fanns bara för män. Anledningen till att jag tar upp denna punkt fast den inte finns kvar är att den inte avskaffades p.g.a. krav att vi ska vara lika inför lagen, utan för att Sverige helt enkelt ville minska sitt försvar.

Välj själv så länge du väljer rätt
Det finns inget generellt strukturellt förtryck av kvinnor i Sverige, snarare tvärt om. Men eftersom feministerna tror lika starkt på sin struktur som den religiöse tror på sin gud, så ser de inte individens ansvar eller val, utan anser att valen är styrda av strukturen. Att kvinnor inte vill leda i samma uppfattning beror inte på att de inte vill, utan att strukturen inte låter dem vilja. Att de inte söker sig till andra jobb beror inte på att de prioriterar annorlunda, det beror på att strukturen prioriterar annorlunda åt dem o.s.v. Det är svårt att argumentera mot både gud och osynliga strukturer.

När feminister som F! pratar om jämställdhet handlar det sällan om samma rättigheter eller skyldigheter oavsett kön. Inte heller är det samma valmöjligheter oavsett kön som är aktuellt. Det handlar istället om att alla ska välja ”korrekt”, och om de inte gör det så ska de tvingas till det. F! sätter kollektivet framför individerna. Människans vilja, välbefinnande och strävan efter lycka är underordnat. Minst lika många kvinnor som män SKA jobba inom vissa branscher, Minst lika många kvinnor som män SKA jobba heltid och minst lika många kvinnor som män SKA bli chefer och män SKA ta minst hälften föräldraledigheten etc. Feministerna vill representera alla kvinnor, men i deras värld är alla kvinnor inte upplysta. De är förblindade av den struktur som männen skapat och förstår därmed inte sitt eget bästa. På så sätt kan man företräda alla och motivera lagar som ser till att kvinnor ”väljer rätt”.

Feminister kan inte veta vad som är bäst för varje enskild människa och familj, de har inte träffat hela befolkningen och analyserat varje persons situation. Men eftersom det kollektiva målet står över människan vill de ge samma tvångsmedicin åt alla. Man ser ofta ner på kvinnor som vill prioritera familj framför karriär eller familjer som väljer andra lösningar än de som feminismen tänkt sig. De är könssvikare och/eller hjärntvättade av männen.

Tankegångarna och metoderna är bekanta från gamla tiders auktoritära öststater och de som hyllade dem, men på den tiden var det klass mot klass istället för kön mot kön.

Bryt upp grupperingarna, låt inte hatet vinna.
För mig handlar inte jämlikhet och jämställdhet om strukturer, könskrig och att tvinga människor in i mallar och könsfördelningar. Människor är inte verktyg för att nå politiska mål eller hetsa grupp mot grupp. För mig handlar jämlikhet om alla människors lika värde och rättigheter. Det handlar om att ha rätt att välja och om respekt för individens egna livsval, vilka det än må vara och även om man själv tycker att det är dumma val. Det handlar om att kunna leva tillsammans utan att dela in oss i grupper och strida mot varandra. Det kommer dock aldrig feministerna i F! någonsin att acceptera.

Jag skulle önska att vi slutar upp med att uppmuntra och legitimera feministerna. Slutar att göda hatet och ta ifrån människor deras egna livsval och ansvar. Se varje människa och inte använda dem som verktyg för ett mål. Jag skulle önska att alla som är för jämlikhet på riktigt slutar att kalla sig feminister. Kalla dig ”humanist” eller ”liberal” (om du är det) eller kort och gott ”vettig människa”. För ärligt talat, andelen kvinnohatare i detta land är troligen så få procentuellt att det inte finns någon anledning att förtydliga att man är för jämlikhet mellan könen på precis samma sätt som man inte behöver förtydliga att man är för jämlikhet mellan funktionshindrade och icke funktionshindrade. Att vara för jämlikhet mellan könen är normen, vad feministerna än försöker få oss att tro.

 

Källor:
1. Sahlgrenska Akademin – Sammanfattning av Studie – Män mer utsatta för våld i relationen än kvinnor
2 Men’s and women’s exposure and perpetration of partner violence: an epidemiological study from Sweden
3 Psychometric properties of the WHO Violence Against Women instrument in a male population-based sample in Sweden
4. Self-reported exposure to intimate partner violence among women and men in Sweden: results from a population-based survey
5: Utvecklingen av löneskillnader mellan statsanställda kvinnor och män åren 2000-2007 (pdf).
6: JämO (2008), Miljongranskningen – Resultat av etapp 2 och slutrapport (pdf)
7. Varför tjänar kvinnor mindre än män? En kvalitativ studie om unga ekonomers förhållningssätt till lön (pdf)
Annonser

Om 7ster

Idérik liberal tänkare som utgår ifrån att alla människor har rätt till sin frihet, liv och egendom, samt att alla ska vara lika inför lagen och lagen ska vara lika för alla. Kan inte inordnas på en s.k. vänster-höger skala. Skriver om allt möjligt, men försöker hålla mig till sådant som inte anses självklart utan kan provocera, väcka debatt och ge nya infallsvinklar.
Det här inlägget postades i Saker är inte alltid som de ser ut, Samhälle & Politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

56 kommentarer till Feminismen skrämmer mig

  1. Ping: Om gymnasielärare och political stymie! | snurrigtdotcom

  2. andersbwestin skriver:

    Jag har en jäkla tur. Jag har levt ihop med en glad och klok kvinna ända sedan 1975. Det mest aggressiva som hänt i vår familj var den där gången för över tjugo år sedan då hon var gravid och just hade gjort 6 liter jordgubbssylt. Jag sa visst något dumt varefter hela brickan med 6 enlitersförpackningar bara for rätt ner i golvet med en jäkla smäll.
    Köket fick därefter målas om eftersom nygjord jordgubbssylt har en tendens att reagera med vattenbaserade färger. Det är ngt kemiskt skulle jag tro.

    Gilla

  3. Robin skriver:

    Du är inte den första som väger in saker som ålder, etnicitet, funktionshinder m.m. Du glömde dock klass som inte förvånar mig. Begreppet kallas intersektionalitet och myntades först av hör och häpna, EN FEMINIST!!! Intersektionalitet utgör en stor del av dagens feminism och endast medelålders liberalfeminister tänker endast i köntermer. De andra sakerna du tar upp är så pass dumma och stämmer inte ett dugg, därför finner jag det meningslöst att lägga ner mer tid på det.
    Ha det gött och hoppas du kan respektera feminister i framtiden!

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Om du läser igen ser du att jag nämnde klass. Att saker man tar upp är ”dumma” är inte ett särskilt bra eller giltigt argument. Problemet är inte att jag inte respekterar feminister. Jag är liberal så jag respekterar alla oavsett hur extrema de är – kommunist som nazist. Problemet är däremot att feminismen inte är en särskilt respekterade ideologi. Det var det som låg till grund för hela inlägget.

      Gilla

      • Jinnie skriver:

        Problemet är att du lägger orden i våra munnar. Den feminism du beskriver är en extremt liten del av den rörelse som faktiskt växer.
        Den intersektionella feminismen menar att allt förtryck hänger ihop med varandra och bildar en maktordning tillsammans, men vi feminister menar att det är könsmaktordningen som är minst ifrågasatt och traditionellt sätt accepterad. Detta är vad som kallas patriarkala systemet. Söker du på ordet patriakrat på ne.se blir reslutatet ”patriarka´t, familje- eller samhällssystem där den politiska och ekonomiska makten, både inom hushållet och i den offentliga sfären, innehas av äldre män, och där följaktligen varken kvinnor eller yngre män deltar i det formella beslutsfattandet.” Genom dessa traditioner är män privilegade; därmed inte sagt att alla män utnyttjar detta. Dessutom förklarar detta hur vi menar att dessa strukturer även missgynnar vissa män – man brukar tala om machonormen. Detta är i sin tur ett bevis på att kvinnlighet är underställt det manliga – en kvinnlig man är inte lika okej som en manlig kvinna.
        Vidare är feminismen för jämställdhet, men den utgår också från att kvinnförtryckande strukturer lever kvar. Därför belyser namnet det ena könet. Mer om detta kan du läsa hos http://hej.blekk.se/2013/06/26/varfor-det-heter-feminism/ som ger en bra förklaring. Menar du att män generellt sätt är mer förtryckta än kvinnor kan du säkerligen börja kalla dig maskulinist, men det är en kontroversiell ståndpunkt och kommer bli ifrågasatt. En annan förklaring på varför vi feminister menar att feminism är livsviktigt finns på http://www.trettiotreanledningar.com/. Att mena på att strukturer som missgynnar kvinnan inte existerar är, enligt min åsikt, att inte vilja se. Denna länk kan också förklara att feminism inte är att likna med religion. Jag har en bild av världen som är annorlunda från din pga erfarenheter; vilka vi träffat under våra liv, vilka våra föräldrar var, vad vi läser pch tar del av osv. Feminism är ett perspektiv och ett synsätt, och det är tråkigt att du inte har de glasögonen att se världen på.
        Enligt feminismen är mäns våld mot kvinnor (inte alla män och inte alla kvinnor) problematisk då våld, enligt oss, alltid är ett maktutövande i syfte att vidmakthålla strukturerna. Här förstår jag att våra synsätt går isär och det är helt normalt. Visst är det en minoritet av män som är våldsamma, men kvarstår fakta att män är mer våldsamma; 82 procent av misshandelsmisstänkta är män, och 57 procent av de misshandlade vuxna (anmälda fall) är män (http://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/vald-och-misshandel.html). Det är ett ganska stort gap mellan 82 och 57. Min slutsats är att män är mer våldsamma än kvinnor och att detta drabbar andra män i större utsträckning än kvinnor, men att det är mer vanligt med misshandel där kvinnan är offer än våldsutövare. Vidare har vi våldtäkter och sexualbrott; http://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html. Här är det nästan löjligt att mena att det inte är strukturellt, men det är klart att alla ska få ha sin åsikt.
        Det handlar inte heller alltid om lagar och formella rättigheter. http://news.yale.edu/2012/09/24/scientists-not-immune-gender-bias-yale-study-shows denna undersökning visade att trots att forskarna är tränade på att vara objektiva bedömde de ett likadant CV fast det ensa med ett mansnamn och den andra med ett kvinnonamn så olika att det var mer vanligt att mannen skulle fått jobb. Detta utifrån ett och samma CV. Detta är ytterligare bevis på strukturer.
        Alla feminister tänker lite olika, men med samma mål – vi vill utplåna all form av förtryck. För mig låter det otroligt att den viljan och visionen inte skulle vara för alla. De som är privilegade kanske förlorar viss makt, men det är också allt. Jag har aldrig i mitt liv hört en feminist uttala sig som att män ska få sota för att kvinnor varit utsatta så länge. det är klart att det finns de feminister som tycker det, men det är LÅNGT ifrån de flesta. tråkigt om det är just dessa feminister som du stött på.
        Jag ska vara ärlig, jag läste inte hela ditt inlägg. Detta för att jag blev lite illa berörd över hur du så respektlöst förklarar vad feminismen står för på ett felaktigt sätt och sedan utifrån detta menar hur fel det är att tycka så. Det är inte att respektera vår åsikt. Kritisera feminismen istället utifrån det du tycker annorlunda från oss och vi kan försöka argumentera för feminism, och det du inte förstår kan jag och många andra feminister där ute hjälpa till med att förklara. DET vore att respektera vår syn på omvärlden.

        Gilla

        • 7ster skriver:

          Jag ställer inte grupper mot grupper (så länge de själva inte valt det) och sedan tillskriver varje grupp olika egenskaper och utmålar vissa grupper som ansvariga för problemen. De ”glasögonen” har jag sett förut genom historien och är inget jag vill närma mig.

          Du skriver att du inte är den typ av feminist jag beskriver. Samtidigt trycker du konsekvent genom ditt inlägg på att kvinnor är offer och män tillhör den onda gruppen. T.ex. rörande brotten. Din slutsats är att män är mer våldsamma än kvinnor. Min slutsats är att färre andel män anmäler, särskilt med tanke på att studier (se källa i mitt inlägg) visar att män är mer utsatta för våld i nära relationer än kvinnor, även om mäns generellt sätt är kraftigare.
          Varför framhåller du inte också ”kvinnors våld mot barn”? Är det också det manliga könets fel?
          Det vi kan konstatera är att det förekommer mycket våld åt alla håll i nära relationer. Kan vi då inte kalla det ”våld i nära” relationer och åtala alla för samma brott och hjälpa alla som behöver oavsett vad de har mellan benen?

          Om ni vill ”utplåna all form av förtryck”. Varför inte börja med att tilldela alla samma lagliga rätt och inte gruppera människor som inte bett om det. Notera att jag läste hela ditt inlägg, även om det gjorde mig illa berörd.

          Gilla

  4. jimmysahlin skriver:

    ”Män rapporterar en större utsatthet för fysiskt våld i relationen än vad kvinnor gör. Däremot får våld i relationen svårare hälsokonsekvenser för kvinnor. Det visar två studier med sammanlagt 1 400 svenskar som genomförts vid Sahlgrenska akademin.”

    Och i detta glömmer han så behändigt att ta upp att när män slår så dör kvinnor. Och en del av statistiken är ju också självförsvar mot mäns våld mot kvinnor.

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Nej, när män slår dör inte kvinnor. När brottslingar misshandlar andra så händer det att offren dör. Sluta att beskylla halva befolkningen och ställa grupper mot varandra. Det är sådant som göder hat och otroligt respektlöst mot andra människor.

      Gilla

      • jimmysahlin skriver:

        Jo, mäns våld är betydligt grövre. Bara nu i helgen har min sambo varit tvungen att jobba extra för att ta hand om sönderslagen kvinnor(hon jobbar som jourkvinna)

        Och du bevisade precis att det finns en struktur och att du är en del av det när du utelämnar det i din text. Du väljer den del som passar dig, och blottlägger därmed din agenda. Du tar heller inte upp orsaken till att män och kvinnor slår. Jag ska se om jag hittar studien, hörde den på radion att kvinnor slår oftast i självförsvar medans mannen slår när han blir kränkt.

        Jag ställer inte halva befolkningen mot varandra. Jag ställer mannen som norm och fenomen mot kvinnan som norm och fenomen. Att varken du eller jag känner oss vid dem bilden personligen spelar ingen roll, eftersom statistiken talar sitt tydliga språk. Män är generellt mer våldsamma och har våldsammare förebilder. Våld anses vara en normal företeelse hos män, medans våldsamma kvinnor anses mer psykiskt instabila.
        Detta uppehålls av oss via de normer vi återskapar och är upp till oss att bryta.

        Gilla

      • jimmysahlin skriver:

        Det känns också som att du hänger upp dig på ordet feminism. Humanism eller jämställdism är precis vad feminism handlar om. Det som gör att man kallar det för feminism är inte nån slags matriarkisk samhällsvision, utan en samhällsanalys över de strukturer som existerar. Du ser inte dessa strukturer för du utgår ifrån dig själv. Om du börjar blicka lite utanför våra landsgränserna så blir det påtagligare att det finns patriarkat. Kristendom, Islam, Hinduism, Buddhism, alla är de patriarkat.
        Om vi tittar närmare blir det inte lika påtagligt, om vi inte börjar ifrågasätta vårt eget beteende. Här är det mer omedvetet. Vi återskapar könsroller som i sin tur leder till annan lönesättning, annan värdering av arbeten, könskodade arbeten, utseendenormer, beteendenormer, ansvarsområden osv.
        Det är en struktur som både män och kvinnor fogas efter, men det är också en struktur där män fortfarande åtnjuter de största privilegiet ifrån, ur ett maktperspektiv. Det är också en struktur som belastar män tungt, och vad mannen skulle tjäna på är att ifrågasätta sin roll som stark och självständig, börja tala om sina känslor och organisera stödgrupper. En sak som mansrollen inte lär oss män är att hantera känslor med varandra. Iaf inte på ett konstruktivt sätt. Därför känner vi att vi inte heller har någonstans att vända oss när vi mår dåligt, eller har agerat på ett våldsamt sätt. Vårt maktprivilegie blir också vårt ok.

        Gilla

      • jimmysahlin skriver:

        Och jag måste bara tillägga. När du säger att det är brottslingar som slår folk, så gör du dig själv en otjänst.
        Det är ju männen och mansrollen själva som upprätthåller bilden av att en riktig karl ska tåla lite stryk, ha pli på sin kvinna och inte kunna bli slagen av en tjej.
        Det är inte feminismen som skapar den bilden, den vill ju tvärtom luckra upp föreställningen om man och kvinna.
        Så när du klagar på att kvinnors våld mot män inte tas på allvar så är det ju den strukturen du ska skylla på, inte de som faktiskt vill bryta den strukturen.
        Men det kommer du inte att se så länge du bara ser brottsliga gärningar utan sammanhang.

        Gilla

        • 7ster skriver:

          ”Generellt”, du glömmer hela tiden ordet ”generellt”
          Det våld som vissa män utövar mot kvinnor är troligen generellt grövre än det våld som kvinnor använder eftersom män generellt är starkare rent fysiskt. Det är dock inte sant i varje enskilt fall. Det finns gott om män som inte är starkare än sin partner eller som är så psykiskt underlägsna att de inte ens försvarar sig mot systematiskt återkommande våld.

          Det är inte grupper utan människor vi pratar om. Det är inte en tävling i vilket kön som har flest förövare eller som gör mest skada. Det är inte så att det kön som är värst ska definieras som förövare och det som är mindre ska definieras som offer.
          Det förekommer våld i nära relationer mellan män, kvinnor o personer som anser sig tillhöra inget kön eller ett tredje kön åt alla håll och det är alltid fel med våld. Men jag vill att alla ska synliggöras och ha samma rättigheter och få hjälp.
          Det är våld i nära relationer, inte våld av gruppen X mot gruppen Y. Skiljelinjen mellan humanism och feminism är väldigt tydlig här.

          Gilla

    • Islander skriver:

      Nej, Jimmy, det är inte sant att ”när män slår dör kvinnor”. Det är bara en ytterst liten andel av våldet som är dödligt. Det allra mesta relationsvåldet är jämlikt, dvs mannen och kvinnan slår varandra ungefär lika mycket.

      Den attityd du ger uttryck för är anledningen till att misshandlade män inte vågar söka hjälp, inte blir trodda när de polisanmäler, och att barn placeras hos en misshandlande mamma istället för en kärleksfull pappa.

      Gilla

  5. Elin skriver:

    Ofta är man rädd för det man inte förstår.
    Den feminism du snackar om känner jag inte alls igen mig i och den låter läskig så jag tror att det är bra att du inte är feminist än. Men ta reda på vad det innebär och återkom! Maskulinism tänker jag skulle vara en utmärkt folkrörelse hand i hand med feminismen, men kanske med lite annan utgångspunkt. Den skulle kunna stå upp för mäns lika rätt till sina barn, mäns rättighet att uttrycks känslor, att gå gå klädd i vad man vill osv. Det finns mycket kvar att göra för en rättvis värld! Men sluta försöka bagatellisera och ignorera problem. När det gäller kvinnors tillvaro så är du knappast expert, precis som jag inte kan tala om hur en person från somalia upplever sin tillvaro. Som Zoran Ismail säger: ”Ibland räcker det att förstå att man inte fattar.” Då får man vara lite ödmjuk istället. Lycka till med det i framtiden!

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Nej jag vill inte ha någon maskulinism, jag vill inte gruppera människor mot deras vilja och tillskriva dem egenskaper. För mig är alla människor och individer – kön, ras, klass, skostorlek etc är ointressant. Alla ska ha precis samma rättigheter och ingen ska belastas för vad någon annan gör bara för att de har samma färg på sin hud eller samma kön mellan benen. Män är inte förtryckare och invandrare är inte tjuvar etc.

      Gilla

      • Ida skriver:

        Du skriver att alla människor är individer. Jag önskar verkligen att det vore så. Att jag bemöttes som den individ jag är och döms där efter. Tyvärr är det inte så. Om jag som är kvinna tar efter män som tar mycket plats behandlas jag annorlunda än dessa män. Män som tar utrymme genom att t.ex. prata utan att begära ordet på möten eller dylikt, ges dessa män också detta utrymme. Om jag som är kvinna gör samma sak blir jag i större utsträckning hånad och utfryst. Däremot får jag social uppskattning om jag håller mig tyst och inte uttrycker mina åsikter i samma grad som männen. Och detta är bara ett exempel. Att bli bedömd som en individ utan att det kön jag tillhör läses in – låter som en dröm för mig. Varför ÄR det inte så?

        Gilla

        • 7ster skriver:

          Hej Ida,
          Det finns kvinnor som upplever att det är så som du säger, andra upplever det inte alls. Jag tror att det mycket har att göra med bilden av sig själv, snarare än könet. Ser du dig själv som en stark individ eller ett offer i en grupp av offer. Människor verkar generellt ”bra på” att trycka till personer som inte har tillräcklig självkänsla. Jag vet inte hur många starka kvinnor jag träffat som aldrig någonsin skulle ta skit. Våga ta plats och tryck till idioterna.

          Gilla

  6. Till att börja med rekommenderar jag å det grövsta att dels googla ett ämne innan du skriver om det och dels läsa dina egna länkar.

    För att att börja från början: Om du, som sagt, hade googlat, hade du vetat att anledningen till feminismens namn är att ”feminist” var ett pejorativ för kvinnor som inte ”visste sin plats” vilket kvinnorörelsen sedermera erövrade som sitt eget i sin strävan efter jämställdhet. Namnet är sålunda en påminnelse om den historiska och nutida könsmaktsordningen. Att arbeta för jämställdhet bakom namnet ”maskulinism” skulle alltså både vara strukturellt felaktigt och historielöst.

    Vidare verkar inte abstraktion vara din starka sida, ej heller att se till strukturer. Det är ingen som anklagar män som individer för att att vara förtryckare, det är ingen som tror på ett reellt, konkret, hemligt mansråd som illvilligt bestämmer kvinnors öde och mindervärde. Den patriarkala strukturen, det vill säga könsmaktsordningen, grundar sig i resterna av faktiska legislativa inskränkningar i kvinnors rättigheter (rösträtt, egendom och så vidare) vilka i vissa kulturer frotfarande finns kvar. I Sverige är i stort endast strukturerna bakom kvar, vilket är illa nog. Jag ska också påpeka att feminismen inte utesluter andra förtryck, bara att den fokuserar på en given struktur, i likhet med antirasism, men anhängare av dessa rörelser har ofta intersektionellt perspektiv. Gällande uppgiften att vissa feminister vill ta över förtryckarpositionen efterfrågar jag en källa. Obs: Enskild anekdot är inte giltigt.

    Vare sig rasism, eller sexism, respektive kvinnohat är inte något som enskilda individer bär på. Det finns givetvis människor som är ideologiskt övertygade i frågan eller bara hatiska i allmänhet, men huvudsakligen handlar det, liksom patriarkatet, på en övergripande struktur i form av vardagsrasism, -sexism och implicit misogyni. Återigen är det ingen som utmålar män som individer som hatiska förtryckare.

    Gällande mäns våld mot kvinnor är detta inte alls en myt. Som står att finna i dina egna länkar är det manliga våldet ifråga mycket grövre och leder oftare till sjukhus, samtidigt som det är vanligt att män som utsätts för våld i nära relationer själva har brukat våld mot sin partner. Det är också vanligt att kvinnor utsätts för våld på sin arbetsplats, vilket knappast kan sägas om män. Så jo, kvinnor är fortfarande en utsatt grupp, utsatt av män, och omvänt är inte över huvud taget jämförbart.

    Löner: Tror du det är biologiskt predisponerat för män att arbeta i privat sektor, respektive kvinnor i offentlig? Tror du också det är självklart att det klart kvinnodominerade yrket sjuksköterska, vilket kräver tre års högskoleutbildning, genererar några tusenlappar mer än en städare? Tror du också att lönen gällande det maskulint kodade yrket läkare är gudagiven? Tror du på samma sätt att män är biologiskt predisponerade till att vara ”mer proaktiva” i löneförhandlingar? Eller kan det istället, möjligen, eventuellt vara så att detta kan förklaras av en historisk struktur där kvinnors yrken är mindre värda och därmed förtjänar mindre lön, samtidigt som män i högre utsträckning uppmuntras till att hävda sig och ta plats och därmed anse sig berättigade till högre lön? Kan det vara så, tror du.

    Nu ämnar jag välja ut dina upphittade lagar för att illustrera en poäng, vilken är att även där män till synes missgynnas, kan det spåras till en patriarkal struktur som övergripande missgynnar kvinnor.

    Krogen: Kvinnor släpps absolut i högre grad in än män, såväl gällande ålder som antal. Detta beror emellertid inte på att kvinnan är privilegierad, utan på att hon betraktas som en kommoditet, ett lockande bete för kunder, eftersom kvinnan, som varande sexobjekt, är angelägen att hålla sig med. Kvinnan är med andra ord där för männens skull.

    Partnermisshandel: Ja, män tilldöms oftare hårdare straff och har som regel svårare att betraktas som offer. Återigen är detta på grund av en patriarkal struktur eftersom kvinnan betraktas som svag och mannen stark. Att vara sårbar är sålunda kvinnligt och ovärdigt en man. Detta är strukturer som feminismen söker utplåna.

    Värnplikt: Ungefär samma fenomen som ovan: Kvinnor är svaga och ska därför inte bli militärer, medan män är starka och modiga. Kvinnor har inte fått vara soldater för att de helt enkelt ansetts för dåliga.

    Jämställdhet handlar för dig inte om strukturer, eftersom du, som tillhörande världens mest privilegierade folkgrupp – vit man – inte förtrycks av några, vilket gör att du ovetande flyger över dem och utgår från att alla har samma möjlighet att uttrycka sin individualism som du. Verkligheten ser dock annorlunda ut. Varje dag förtrycks människor på grund av hudfärg, kön och sexuell läggning, inte av enskilda individer, utan av strukturer. Gör dig själv en tjänst och ta ett steg tillbaka; se bortom inidviden och greppa helheten. Inte förrän man kan se förtryck kan man åtgärda dem, och först då tillåts alla vara individer, på det sätt du uppmanar dem till.

    / Gustaf

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Hej Gustaf,
      Jag är medveten om varifrån order ”feminist” kommer, och jag anser som jag skrev att det framgår tydligt att det handlar om jämställdhet ur ett kvinnligt perspektiv och namnet används i syfte att påminna om dåtiden, trots att det ser helt annorlunda ut idag.

      Nej, min starka sida är inte att ”se till strukturer”, Om du läste mitt inlägg så kanske du noterade att jag tror lika lite på patriarkala strukturer och könsmaktsordningar i dagens Sverige som på spöken och slagrutor.

      Exempel på att vissa feminister vill ta över förtryckarpositionen? Nationalencyklopedin definierar feminismen som en ideologi med målet att kvinnan ska uppnå åtminstone (notera detta ord) samma rättigheter som mannen. Som feminist har du säkert varit inne på feministiska slutna forum och det skulle förvåna mig något enormt om du ärligt kan säga att du aldrig någonsin läst om hur patriarkatet ska krossas och matriarkatet ta över. Det räknas väl som anekdot, men jag har fått onöjet att titta in bakom lykta dörrar och se ett ganska stort antal personer uttrycka just dessa åsikter invävt i ganska tydliga skildringar av det utstuderade våld som anses rätt och rimligt att använda för att uppnå detta. Påhejat av många utan att någon tar avstånd eller säger ifrån. Med största sannolikhet representerar de inte en särskilt stor del av feministerna, men att häva att de inte existerar är lite magstarkt.

      Du är väldigt inkonsekvent. Du skriver ”Återigen är det ingen som utmålar män som individer som hatiska förtryckare.” I meningen efter skriver du ”Gällande mäns våld mot kvinnor …”. Så du utmålar inte ett helt kön som förtryckare tycker du?

      Gällande våldet så verkar det för dig bara handla om vad som generellt är vanligast och vad som generellt är värst. Den som ”vinner” får hela definieringsrätten. Förstår du inte att bakom varje kön, varje handling och varje offer finns riktiga människor. Är det rimligt att de män som levt under fysiskt och psykiskt våld, som regelbundet hotas och misshandlats av sin partner ska få höra att deras lidande inte är något värt, att det saknar betydelse för att de inte har samma kön som blir mest misshandlat. Ska du sätta dig ner och berätta för dem hur de tillhör en förtryckande kön och se om det hjälper? Ibland undrar jag ärligt hur ni tänker.

      Rörande lönen i offentlig sektor så saknar den som jag skrev marknadsmässiga löner eftersom det saknas en marknad. Titta på hur mycket typiskt manliga yrken som polis och brandmän tjänar i förhållande till privata branscher, detta trots att de inte bara har ett hårt jobb, utan dessutom dagligen utsätter sig för ren livsfara.

      Jämställdhetsombudsmannen har som sagt gjort en stor granskning och 0,6% av kvinnorna ansågs ha en för låg lön. Hur många procent av männen som hade för låg lön var dt ingen som undersökte. Du ser källorna jag angivit, det är inte direkt några konstigheter utan är väldigt tydligt.

      Din kommentar på männens nackdelar är på pricken det jag ägnat ett helt avsnitt åt. Att ni feminister alltid tar de nackdelar som män har och vrider det till en påtvingad fördel för kvinnan som då blir en nackdel. TJag tackar för ett perfekt exempel, får jag låna det?

      Människor påverkas självklart av andra och sin omgivning, men så länge ingen med våld hindrar dem så är de fria att göra egna val. Att ta intryck från andra är inte samma sak som tvång.

      Du skriver ” eftersom du, som tillhörande världens mest privilegierade folkgrupp – vit man – inte förtrycks av några,” Vad det du om det? Tror du att hudfärg och kön är det enda grunderna för förtryck? Det kanske är du som bör ta ett par steg tillbaka och se att bortom kollektivismen finns riktiga människor som inte vill vara slagträn i era könskrig.

      Gilla

      • Om du vet vari ordet har sin grund, varför för då ogiltiga resonemang om dess validitet. Feminism har sin utgångspunkt i kvinnan för att det är kvinnan som historiskt och kontemporärt är strukturellt underordnad. Det är samma ideologi som när det gällde för kvinnor att få grundläggande rättigheter, därför har den samma namn. Det är inte färdigt.

        Att inte tro på strukturer är antiintellektuellt så det förslår, plocka upp en bok.

        Du stödjer alltså ditt uttalande på en petitessartad formulering på NE, förutfattade meningar och ”personliga erfarenheter.” Snyggt.

        Nej, jag utmålar inte män som individer som förtryckare. Däremot framhåller jag det strukturella och statistiska förhållandet att det är män som misshandlar kvinnor. Inte alla män, utan män i allmänhet, på samma sätt som du i ditt påpekande pekar på en struktur när män ofta döms hårdare i rättssammanhang döms hårdare än kvinnor; alla män gör det inte, men det är ett återkommande fenomen.

        Det är ingen som har sagt att våldet som män råkar ut för inte gills, men liksom våldtäkter mot män är enskilda företeelser som förvisso kräver rättslig påföljd, men inte är en del i ett strukturellt problem, till skillnad från våldtäkter mot kvinnor, är våld mot kvinnor ett strukturellt problem, till skillnad från det mot män.

        Jämför privat sjuksköterska med andra yrken i privat sektor, jämför också läkaryrket, som i mångt och mycket utövas i offentlig sektor. Ta också en titt på detta: http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0201_2012A01_BR_X10BR1201.pdf
        I övrigt kvarblir också faktumet om den påstådda ”proaktiviteten” i mäns löneförhandlingar, vilken du inte erbjudit en alternativ förklaring till.

        Och din alternativa förklaring till dessa fenomen är…ingenting alls? Det har bara blivit såhär av ingen anledning alls, totalt isolerat från det historiska förloppet?

        Människor påverkas av sin socioekonomiska status, uppfostran och så vidare. Alla har inte samma förutsättningar och alla har inte samma beteendemässiga fördelar eller bemöts likartat eller jämställt. Alla tillåts inte vara individer på lika villkor.

        Nej, förvisso inte, du till exempel ha en annan sexualitet än heterosexuell, men med tanke på ditt inläggs karaktär så tvivlar jag, hade du känt av ett förtryck värt namnet hade du inte varit så blind för strukturer. Haha, nej. Individualism är ett fint ideal, men alla måste ha samma möjlighet att uttrycka den för att det ska fungera, och för att ge människor den möjligheten möjligheten måste man se till strukturer och motverka dessa. Ingen socialvetenskap någonsin skulle vara möjlig om man inte såg till kollektivet.

        Gilla

    • Islander skriver:

      ”Vidare verkar inte abstraktion vara din starka sida, ej heller att se till strukturer.”

      Gustaf, visst finns det diskriminerande strukturer i samhället. Du ger just nu ett exempel på den struktur som gör att den som diskuterar mäns jämställdhet blir förminskad och förlöjligad, medan den som pratar om kvinnors jämställdhet tas på allvar.

      Män får inte klaga på att är diskriminerade, för då är de svaga, skrattretande, inte riktiga män. Kvinnor får däremot lov att vara svaga och be om hjälp, och betraktas till och med som offer mot sin vilja.

      Tyvärr understödjer feminismen den här könsfördomen, genom att ständigt skildra kvinnor som svaga offer och män som starka förövare, och genom att genast dyka ner på män som vågar erkänna att de blir diskriminerade.

      Gilla

      • Din analys är riktig, med undantag för att det skulle vara något jag gör, samt slutsatsen. Tvärtom är det feminister som lyfter frågan om mäns strukturella oförmåga att betraktas som sårbara, eller offer, vilket jag också skriver. Det är feminismen som vill upplösa den falska dikotomin som manligt/kvinnligt utgör, feminister som vill jämställa mannens möjlighet att få vårdnad om sitt eget barn et cetera. Normen om machoidealet är inget feminismen underblåser, utan söker motverka.

        Gilla

  7. Mats-Åke Elofsson skriver:

    När sexister tar på sig täckmanteln ”feminist” och börjar bete sig illa mot män för att de är just män, så förstår jag att man blir rädd för ‘feminister’. Själv är jag det också, för det är mestadels ‘feminister’ som trakasserat mig i mitt liv, ofta helt oprovocerat, och när det inte varit *helt* oprovocerat, så har det varit utav den enkla anledningen att jag inte är hängiven feminist.

    Det har aldrig varit att jag trakasserats utav dessa människor pga jag uttryckt mig nedsättande, utan av den enkla anledningen att när vi kommit in på ämnen som rör politik, jämställdhet och liknande, så har jag inte exakt samma syn på det som vad dem har; en syn som mer eller mindre innebär att ”eftersom män förtryckt kvinnor förr, så ska män idag få sota för det”.
    Min syn på jämlikhet är att man ska ha; jämlikhet. Oavsett kön.

    Inte att män ska sorteras bort till förmån för kvinnor. Inte att kvinnor ska få högre lön för samma arbete som män. Inte för att man automatiskt ska straffa män som är våldtäktsanklagade, bara för att man ska ”se till att kunna klämma åt så många våldtäktsförövare som möjligt” och därmed även råka döma oskyldiga.

    Utan för att man ska behandla alla lika. Oavsett kön, oavsett situation.

    Jag har hittills aldrig hamnat i en diskussion med en råbarkad ‘feminist’ som inte hånad, förolämpat, förminskat mig, eller övergått till övergrepp (både verbala och fysiska), av den enda anledningen att jag inte går med på särbehandling mellan kön, varesig det är positiv eller negativ särbehandling.
    Eftersom jag står på mig om att man ska ha total jämlikhet och inte behandla folk beroende på deras kön, så blir det väldigt ofta att jag får höra att jag är en privilegiad, vit, heterosexuell man, och som sådan så har jag ingen rätt att yttra mig i ”deras” kamp.

    Gärna i samband med att man ska komma med sexuella trakasserier, i form av att antyda att jag har en liten penis, och att jag försöker ”kompensera” för detta genom att ”trakassera feminister”. Hur trakasserar jag dem? Jag håller inte blint med.

    Det hittills värsta jag råkade ut för, var en kvinna i 30-40års åldern, som frågade mig om jag var feminist; jag frågade hur hennes definition utav det var, eftersom det finns många olika varianter utav det.
    Hon fortsatte med att säga att jag inte skulle vara uppkäftig, varpå jag började backa, och bad henne lugna ner sig – eftersom jag bad henne lugna ner sig, så ”försökte jag utöva min patriarkala makt över henne och tvinga henne göra något”, och det skrek hon samtidigt som hon överöste mig slag och sparkar.
    Det var helt random utav henne att gå fram till mig, för jag hade inte initierad någon form av kontakt med henne, och det första hon gör är att ställa en sån fråga.

    Det var heller inte en helt random människa som bara påstod sig vara feminist – den här kvinnan innehade, och innehar fortfarande, en ledande position inom en väldigt stor feministisk rörelse här i Skaraborg.

    Det är den här formen av feminist som jag faktiskt är rädd för. Livrädd, om jag ska vara helt ärlig.

    Gilla

    • Klara skriver:

      Det låter väldigt märkligt att du har en sådan otur med alla feminister du träffar om du nu förespråkar jämställdhet mellan könen så som du säger.
      Hur tror du att detta kommer sig?

      Gilla

      • Fredrik Fridsten skriver:

        Anar jag ett försök att skuldbelägga offret här? Om han varit kvinna, som blivit våldtagen, hade du ställt samma fråga då, tror du?
        ”Du verkar ha en väldig otur med män du möter. Hur tror du att detta kommer sig?”

        Gilla

      • Mats-Åke Elofsson skriver:

        Du märkte inte att jag använde citat-tecken kring ordet?

        Jag är absolut för jämställdhet – men de ”feminister” jag är rädd för är absolut inte några som vill vara för jämställdhet, utan kvinnliga sexister som använder ”feminism” som en slags täckmantel för att få lov att vara taskiga.

        Men vad är det för övergreppsapologism du kör med? Eftersom folk som påstår sig vara feminister och istället hoppar på mig av den enkla anledningen att jag är en man – när jag dessutom förklarar att det sker oprovocerat – så ifrågasätter du min roll som övergripen?

        Jag betackar mig faktiskt för den attityden. Den är inte vidare trevlig när man försöker försvara mäns skitiga beteende, men den är definitivt inte bättre när man försöker försvara kvinnors skitiga beteende.

        Gilla

      • Mr Galahad skriver:

        Kanske för att många av de feminister som finns där ute har en väldigt sned uppfattning om vad som är jämställt. Nu pratar jag inte om någon enstaka nutcase utan om de allra flesta jag råkar på. Från Sveland till Lady Dahmer (Som förövrigt också skriver krönikor) så nedvärderar, kränker och hatar de. Läs några av de samlade tweetsen ifrån Dahmer som finns publicerade på bloggen Toklandet och säg sedan att det är rimligt att en människor som skriver på det sättet tillåts skriva sin propaganda i en av landets största tidningar. Lite som om Järnrörsgänget skulle skriva krönikor i DN.

        Gilla

  8. Klara skriver:

    Det är bra att du inte ser någon skillnad på människor i samhället, dock finns det många som fortfarande gör det.
    Du tillhör det privilegade könet därför är det svårt för dig att se de maktstrukturer mellan könen som finns. Jag tillhör det mindre privilegade könet och jag ser skillnader varje dag. Jag har blivit upplärd att våga ta plats, att våga tycka, osv, ändå blir jag ifrågasatt. Varför? Jo för att jag är kvinna!

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Hej Klara,
      Det är naturligtvis tragiskt om det finns individer som ifrågasätter dig för att du är kvinna. Om det är den enda förklaringen så är de idioter.

      Som jag skrev i min text är det i vissa fall svårt att veta varför någon behandlar en annan som de gör. T.ex. Om du är invandrare och inte blir insläppt på en klubb så kan det bero på rasism, men det kan också bero på att du druckit för mycket eller är otrevlig mot vakten. Samma sak gäller naturligtvis för andra grupper och andra situationer. Det finns rasister och säkert ett gäng kvinnohatare, men de sistnämnda är med största sannolikhet inte en särskilt stor grupp. Det betyder inte att du inte drabbats av idioter, men man kanske inte i alla lägen ska utesluta andra förklaringar.

      Det är lätt att den som anser sig tillhöra en förtryckt grupp i första hand letar efter förklaring i sin grupptillhörighet istället för att titta på omständigheterna som kanske andra gör. Det gör med största sannolikhet att personer upplever sig betydligt mer diskriminerade än de egentligen är. Jag tror att det bidrar till att vissa gror ett hat och besvikelse mot samhället och i vissa fall även mot det andra könet.

      Dessa tankar föddes hos mig efter det att jag hade en kamrat som ansåg sig vara väldigt diskriminerad p.g.a. sin hudfärg. Troligen hade han blivit utsatt av riktig rasism tidigare och yttrade ofta att ”varenda jävel är rasist”. Som yttre observatör gjorde jag dock några intressanta iaktagelser. Eftersom alla var rasister var han väldigt arg, bitter och oförskämd mot de främlingar han var tvungen att interagera med. De gjorde att dessa inte var särskilt glada, vänliga och hjälpsamma mot honom, vilket stärkte hans tes att de var rasister.

      Detta handlar om en person och den förklaringen fungerar naturligtvis bara för honom, men poängen är att om man definierar sig själv som ett offer till följd av en grupptillhörighet som man inte kan påverka så kommer allt som händer en att stoppas in i den förklaringsmodellen och jag tror inte att det är särskilt lyckat varken för kvinnogruppen i allmänhet eller personen i synnerhet.

      Gilla

    • Islander skriver:

      Klara, jag tror inte du inser hur privilegierad du själv är.
      Har du någonsin varit i en vårdnadstvist? Kvinnor har mycket större chans att få ensam vårdnad utan att ens behöva anstränga sig.

      Har du någonsin ställts inför rätta? Statistiken visar väldigt tydligt att kvinnor får mycket kortare straff för samma brott, och domstolen tenderar att försöka hitta ursäkter för kvinnans handlande.

      Har du någonsin polisanmält någon för misshandel? Kvinnor har mycket lättare att bli trodda, och får mycket mer förståelse och stöd från samhället.

      Kvinnor löper mycket mindre risk att drabbas av våld (inklusive dödligt våld), men trots det ägnar samhället mer resurser åt att utreda våld mot kvinnor.

      Kvinnor lever längre, är mindre drabbade av drogproblem, psykisk sjukdom och social utslagenhet, och löper mindre risk att dö på jobbet.

      Och jag blir ifrågasatt hela tiden, trots att jag är man. Om det finns någon skillnad, ligger den mest i att män blir mer tagna på allvar när de spelar starka, och kvinnor blir mer tagna på allvar när de spelar offer. Och den stereotypen av män som starka och kvinnor som offer vill jag gärna ta bort.

      Gilla

  9. Ludwig skriver:

    Okej,känner inte heller igen den här feminismen alls. Känner mig träffad negativt för att jag upplever att den här artikeln tycker att jämställdhet är bra, Men jämställdheten har gått för långt? Jag borde vara jämställd, inte feminist?
    Att få fram jämställdhet i samhället händer inte om man som liberal bara litar på att människor ska lösa allt utan att få chansen att få veta något om dessa strukturer som faktiskt finns i samhället.
    Sen förnekas även inget, utan det börjar med att mindervärdera feminismen med ”Svårt att hänga med? Du är inte ensam.” JA, det är svårt, det är därför många feminister jobbar väldigt hårt och drivet med detta. Och om du själv fortfarande tycker det är svårt känns det inte som att du seriöst har försökt förstå det själv, och då känns hela texten väldigt oseriös enligt mig.
    Jag har förståelse för att det kan se ut som en löpeld, men det beror mycket på att något sånthär aldrig har hänt i samhället förut, det är jäääävligt nytt, och med det, skrämmande när man inte hänger med. Men ta inte ut det över de som faktiskt vill jobba för människor rättigheter. Ska det vara lika ställt så ska de ställen där män är underordnade också ses över, självfallet, men ha förståelse för att det tar tid. Det behöver vara radikalt nu för att frågan ska tas på allvar, och inte viftas bort av både kvinnor och män som bara nöjer sig utan att förstå orättvisan som är på en världsomfattande skala, det handlar inte om bara enskilda par, jobb eller ens politiker.

    Förstå att vi är på samma sida, så ska jag försöka förstå varför du vill stoppa det.

    (Vill tillägga att jag tycker att jämföra ansvarfråntagande religion med en ansvarsgivande politik och förhållningssätt är helt åt skogen, Hur blir man fråntagen ansvaret, förklara pleez.)

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Hej Ludwig,
      Jag strävar efter jämlikhet mellan alla människor och tycker inte alls att jämställdheten gått för långt.
      Det jag däremot har stora synpunkter på är när det egentligen inte handlar om människor, utan om ras mot ras, klass mot klass eller kön mot kön.

      Det finns hur många exempel som helst, men ett väldigt tydligt är när man väljer att inte prata om problemet med ”våld i nära relationer”, utan istället uttryckligen och medvetet använder ”Mäns våld mot kvinnor” för att pränta in att män är ett förtryckande kön. Detta samtidigt som det finns massor av män som råkar ut för precis samma saker som de misshandlade och kränkta kvinnorna. Jag struntar i vilka som generellt är flest, värst eller ondskefullast. Varje människa har en okränkbar rätt att slippa våld och för de som råkar illa ut är det precis lika illa oavsett könstillhörighet eller strumpstorlek. Man nämner inte ett ord om att kvinnor är helt överrepresenterade när det gäller våld mot barn. Det bör man inte heller göra, men det visar på att man är väldigt selektiv vilken bild som ska visas.
      Det spelar ingen roll om det är en avklädd kvinna eller man, vem som slår, vem som får en fördel eller nackdel eller vad det nu kan vara för förklaringsmodellen är alltid densamma: En manlig struktur som antingen slår mot kvinnan direkt eller ger denne en fördel som egentligen är ett tvång och som förtrycker. Jag kan nästan svära på att om en kvinna skulle skjuta ner en hel skolklass med automatvapen så skulle det bara finnas en förklaringsmodell, en manlig struktur som tvingade henne.

      Sist men inte minst ska man inte ge alla samma rättigheter och respektera deras val, utan istället omyndigförklara dem med att de är hjärntvättade och påverkas av en struktur som gör att de inte kan fatta beslut själva och därför ska tvingas att ”välja rätt”, självklart definieras vad som är rätt av samma personer som anser att de inte kan tänka själva. Det här och mycket därtill är vad jag har väldigt stora svårigheter med. Jag eftersträvar jämlikhet och respekt för varje enskild människa. Inte könskamp, tvång och omdefinieringar av problem för att fylla ett visst syfte.

      Gilla

      • Ludwig skriver:

        Men vem tvingar någon? jag förstår verkligen inte varifrån du hämtar din hjärntvättningsfakta ifrån? Jag själv har valt det här. när andra i samma rum blev medvetna valde de att ta avstånd ifrån det här. Det är ett fritt val om man vill jobba för medvetenhet eller ej, inte nån indoktrinering. Vart kommer den här inpräntningen? Du pratar om vågen av det, att det är som nåt religiöst, men inte hur, eller varför.

        Jag förespråkar att feminism i grund och botten handlar om jämställdhet, och därför inkluderar etnicitet, sexualitet, klass m.m. Jag förstår inte problemet med att vara fokuserade på en stor fråga. Om du ska jobba för jämställdhet kan du inte börja med ALLA orättvisor på samma gång bara för att de finns orättvisa mot även män, vita, heterosexuella o.s.v. eftersom just det som benämns som Patriarkatet står bakom mycket av allt förtryck emot icke-normen.

        Sist vill jag säga att det inte är särskilt starkt att skriva att ”din starka sida är inte att ”se till strukturer” ” och att du ”tror lika lite på patriarkala strukturer och könsmaktsordningar i dagens Sverige som på spöken och slagrutor.”
        Det får dig att verka väldigt inskränkt, som att all orättvisa är sprungen ur tomma luften.

        Gilla

        • 7ster skriver:

          Tvång är all lagstiftning (och förslag på lagstiftning) där syftet är att människor ska ”välja rätt” eller för att man ska få en viss fördelning. Det kan röra sig om kvotering, uppdelning av föräldradagar etc.

          Det religiösa ligger i att allt en person råkar ut för, alla problem den möter och alla val den gör är del av en stor osynlig könstruktur som förtrycker kvinnan. I de fallet kvinnor har en fördel så är det egentligen en nackdel. I de fall en kvinna råkar ut för något så beror det aldrig på den själv eller andra omständigheter utan alltid på strukturen och förtrycket. Kvinnan är inte fri och kan inte välja eftersom denna omfattas av strukturen som inte tillåter fria val. etc. etc.

          Det är möjligt att det får mig att verka inskränkt. Men när jag debatterar med kristna och andra grupper som har en tro på något som är osynligt men allomfattande anser jag att bevisbördan ligger på den som påstår att det existerar.

          Gilla

  10. Mr Galahad skriver:

    Hej!

    Jag är en av de män som upplevt relationsvåld ifrån en kvinna och det är exakt såsom du beskriver det. Ingen lyssnar (Med undantag för andra utsatta män) och du blir ofta ifrågasatt bara för att du råkar vara född man. Är man dessutom stor, vältränad och har en massa erfarenhet av att hantera våld (Svart bälte+ordningsvakt) så skrattar de nästan åt en.
    Vid ett tillfälle så ringer polisen på vår dörr efter att någon granne ringt dem. Jag öppnar dörren med blodiga armar (Efter att ha tvingats försvara mig mot min sambos knivattack och blivit skuren i processen) varpå de i princip omedelbart griper mig. Trots att min sambo inte har minsta lilla skada. Det hela läggs ned då min sambo som mellan varven var rätt klok och fullt medveten om att det var hon som var skuld till allt. Därför vägrar hon anklaga mig. Vad som hänt om hon gjort det vet jag inte men jag tror inte hade jag fått en ärlig chans. Män betraktas som bekant nästan alltid som förövare.
    Nu nästan ett decennium senare så har jag mycket erfarenheter av den feministiska synen på detta. Ironiskt nog så såg jag mig själv som feminist fram till att jag började läsa kring våldet mot män och insåg hur illa ställt det var med verklighetsbeskrivningen.
    Ju mer jag läste av statistik, undersökningar och andras upplevelser desto mer kritisk blev jag.
    Men precis som du skriver så betyder inte mina ord något för dessa individer eftersom jag per definition ju är privilegierad, som vit medelålders man jag är.

    ”Du är ju man så du kan inte förstå” – När jag vänder det argumentet emot samma individ ”Du är ju svart så du kan inte förstå” eller ”Du är ju feminist så du kan inte förstå” så förstår de inte heller ironin eller sin egna bristfälliga logik. Tydliga tecken på en fanatisk inställning.

    Hur som väl skrivet.

    Mvh
    ””Arvid aka Mr Galahad

    Gilla

    • kidddabeauty skriver:

      Jag vill börja med att säga att det är ju såklart helt förjävligt, det du har varit med om. Det är helt klart värre än de saker jag varit med om.

      Men på vilket sätt är det feministers fel? De där poliserna som inte tog ditt anfall på allvar var inte feminister, de var tvärt om väldigt patriarkala i sin syn att du omöjligen kan vara ett offer – du är ju man.

      En genusutbildad polis hade vetat hur dumt det är att utgå ifrån den patriarkala bilden och hjälpt dig. En genusutbildad polis hade försökt övertala dig att väcka åtal. Och en genusutbildad domstol skulle ha fått henne fälld. För kvinnor kan mycket. De kan t o m skada människor med kniv som du tyvärr upplevt alltför nära. Kvinnor är inte nätta porslindockor som ska stå i hörnet och se söta ut. Om vi skadar människor ska våra brott fan tas på allvar. Och du, som brottsoffer, ska ha all möjlighet till upprättelse. Det säger ju sig självt, tycker jag.

      Strukturellt är du priviligierad, ja. Det stämmer. Men det behöver inte nödvändigtvis betyda att du på individuellt plan har ett bättre och lyckligare liv än mig, som är strukturellt förtryckt på åtskilliga plan. Jag kan ha en bättre närmiljö som helt skyddar mig, medan du kan bli helt utsatt. Det är viktigt att aldrig blanda ihop strukturer och individer.

      Gilla

      • Mr Galahad skriver:

        Så bra att du inte råkat ut för något sådant, det ska ingen behöva uppleva.

        På vilket sätt är du strukturellt förtryckt? – Det är den logiska konsekvensen av att jag skulle vara strukturellt privilegierad. Ge exempel och sätt värden på det.
        Vilka strukturer drabbar dig som människa och vad tror du att jag som man har för privilegier som inte du också har?

        Tanken på genusutbildning kan jag i grund och botten tycka är bra OM man inte bortser ifrån allt annat till förmån för genustanken. Den är ETT verktyg bland många andra och är inte på något sätt en absolut sanning.
        Den utbildning jag läste på högskolan handlade till exempel 100% om kvinnan som förtryckt och mannen som förtryckare. Inte ett ord andades om hur våldet verkligen ser ut eller vilka som faktiskt begår det eller hur skillnaderna i mäns kontra kvinnors val på arbetsmarknaden fick konsekvenser för deras ekonomi.
        Om jag ska kunna ta en genusvetare på allvar så måste denne kunna vara objektiv och se större sammanhang likväl som h*n måste förstå att det ingalunda är en exakt vetenskap.

        //Mr G

        Gilla

  11. Karl skriver:

    Bra skrivet!!!!
    Delar den på min sida

    Gilla

  12. Emma skriver:

    Du skriver mycket om struktur men verkar inte ha förstått vad begreppet innebär. Vi måste kunna prata om grupper i samhället, kvinnor och män, och maktskillnader dem emellan utan att någon alltid ska komma dragandes med att det minsann finns män som har det svårt, är arbetslösa, har funktionsnedsättning och tillhör en etnisk minoritet och minsann inte har tillgång till makt. Näe i jämförelse med andra män har denna person säkert betydligt mindre makt och diskrimineras möjligen på flera sätt. Men på många områden skulle samma man antagligen tillskrivas mer kompetens och uppfattas som mer förtroendeingivande än vilken kvinna som helst EFTERSOM VI VÄXER UPP MED OCH LÄR OSS SE PÅ KVINNOR OCH MÄN PÅ OLIKA SÄTT; TILLSKRIVER DEM OLIKA EGENSKAPER; LÄR OSS ATT UTVECKLA OLIKA EGENSKAPER BEROENDE PÅ VILKET KÖN VI HAR, DÄR MÄNNENS EGENSKAPER HELT ENKELT GÅR HEM MER I SAMHÄLLET – FÖR GUESS WHAT? – SAMHÄLLET ÄR UPPBYGGT AV MÄN FÖR MÄN FÖR KVINNOR VAR TVUNGNA ATT VARA HEMMA OCH TA HAND OM BARN OCH HEM OCH HADE INTE TILLGÅNG TILL SAMHÄLLET; ARBETSLIVET; POLITIKEN; FÖRENINGSLIVET ETC.

    Det kallas genus. G.E.N.U.S. Vi lär oss genus – vi växer upp i genus, vi lever i genus. Snälla snälla läs på lite om Genussystemet, den könsstruktur som begränsar kvinnor och män och som feminister arbetar för att uppmärksamma och för att vi som individer och samhälle ska kunna överkomma denna.

    Målet för feminismen är jämställdhet – dvs jämlikhet mellan könen. Varför kampen kallas feminism och fokuserar på att uppvärdera kvinnor, stärka kvinnor och ge kvinnor som grupp mer makt är för att det historiskt och idag finns en tydlig skevhet – en ojämställdhet där kvinnor som grupp har mindre makt och begränsas i samhället i jämförelse med gruppen män. Lägre löner, sexualisering, objektifiering, mindre talutrymme i medier, större ansvar för barn och hem, för sjuka och gamla, mindre tillgång till makt och inflytande (bolagsstyrelser, chefspositioner, politiska organisationer osv). ALLTSÅ – innan vi har nått målet med jämställdhet är det viktigt att se att kvinnor och män ofta har olika villkor och att kvinnor historiskt sett och än idag är underordnande män på många plan.

    Att hävda att en reklambild med en halvnaken man bidrar till könsförtryck mot gruppen män på samma sätt som en reklambild av en halvnaken kvinna bidrar till könsförtryck mot gruppen kvinnor är som att mena att N-ordet inte borde uppröra någon rasifierad person eftersom de flesta vita inte blir upprörda av att kallas för vita. DET ÄR SÅ FÖRBANNAT KUNSKAPSLÖST OCH HISTORIELÖST. Ja – män är också offer för könsdiskriminering och har en snäv mansroll (som feminister arbetar för att förändra) men män bedöms inte utefter sitt utseende på samma sätt som kvinnor, vars hela identitet och sociala kapital knyts till utseendet. Pga vår historia där kvinnors enda sätt att försörja sig och därmed överleva var att vara vacker och tilltalande för en man och få ingå i äktenskap.

    ”När det gäller kvinnor i ledande befattning så har intresset att leda helt enkelt inte varit lika stort procentuellt som hos män, och därför får också antalet ledande positioner den fördelningen. Det är inte svårare än så.” DU SER JU INTE GENUS! VARFÖR ÄR DET SÅHÄR MÅSTE VI JU FRÅGA OSS! KVINNOR FÖDS INTE MED OINTRESSE FÖR ATT TA PLATS; TA BESLUT; LEDA – VI LÄR OSS FRÅN DAG ETT I FÖRSKOLAN ELLER TIDIGARE ATT VI INTE FÅR! ATT VI INTE BORDE! ATT VI SKA GÖRA ANNAT. OCH ATT VI FÅR JÄVLIGT MYCKET SKIT OM VI TAR PLATS, OM VI HÖRS FÖR MYCKET; SYNS FÖR MYCKET. LIKSOM MÄN LÄR SIG ATT DE FÅR SKIT OM DE VISAR KVINNLIGA EGENSKAPER.

    Det är förbannat jobbigt att behöva inse att jag som vit har privilegier och tillskrivs positiva egenskaper i jämförelse med personer som har andra hudfärger. Som vit är det smärtsamt att behöva erkänna för sig själv att jag förtrycker genom att vara en del av det vita samhället som strukturellt misstänkliggör personer med andra hudfärger, medan jag oftast i jämförelse med en rasifierad person tillskriv mer förtroendeingivande egenskaper. Det gör ont. MEN DET GÅR INTE ATT BARA STOPPA HUVUDET I SANDEN OCH FÖRSÖKA ÖVERTALA ALLA ATT NEJ NEJ DET ÄR MINSANN LIKA SYND OM MIG. Det är historielöst.

    Tack för mig.

    Gilla

    • Mr Galahad skriver:

      En stilla undran. Vad är det som säger att TEORIERNA om Genus faktiskt är 100% rätt?
      Vem har bestämt att din åsikt är den rätta och att alla andra har fel?

      Hur vi uppfattar verkligheten är subjektivt till våra erfarenheter, utbildningsnivå, medialt brus och mycket mycket mer. Där du ser strukturer ser nästa individ frihet att själv välja och det kan jag skriva helt utan versaler.

      Gilla

  13. Pontus skriver:

    “…speciella lagar som bara är till för det ena könet -”kvinnofridskränkning” eller ”grov kvinnofridskränkning. Där män straffas hårdare än kvinnor för samma agerande.”

    Det här är väl ändå ett helt felaktigt påstående? Lagen heter ju fridskränkning. När det i ett särfall gäller att en man som är sammanboende med en kvinna begår brottet gentemot just henne, då omnämns det som kvinnofridskränkning.

    Vart är det du sett att straffsatsen är olika för det fall då en man är förövaren vs en kvinna är förövaren? (jag hittar varken paragraf eller praxis för detta).

    Ditt påstående att vi här inte är lika inför lagen har ingen referens till verkligheten. Eller menar du att det är något du tror eller ”känner” att det är så?

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Från ”Kunskapsbanken” – NCK Nationellt centrum för kvinnofrid:
      ”Bestämmelsen fokuserar på upprepade kränkningar i form av vålds- frids- eller sexualbrott som en man begår mot en kvinna i en nära relation. De handlingar som avses är exempelvis misshandel, olaga hot, olaga tvång, sexuellt eller annat ofredande samt sexuellt utnyttjande. Den 1 juli 2013 ändrades lagen om grov kvinnofridskränkning till att också omfatta skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud. Lagen är utformad för att underlätta åtal av gärningsmän som upprepat kränkt en närstående kvinna.

      Den 1 januari 2000 ändrades bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning efter en dom i Högsta Domstolen (NJA 1999 s. 102). Enligt den gamla lydelsen krävdes det att förövaren tidigare dömts för övergrepp mot den utsatta för att kränkningarna skulle bedömas som upprepade. Efter lagändringen är det tillräckligt att de åtalade handlingarna tillsammans har utgjort en upprepad kränkning av kvinnans integritet och varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla.”

      ”Grov fridskränkning
      Våld i samkönade relationer eller gärningar som begås i en relation där parterna inte bor tillsammans faller under grov fridskränkning. Det gäller även handlingar som riktats mot andra närstående, till exempel barn, föräldrar eller syskon. ”

      Någon Grov manskränkning existerar alltså inte. Man har medvetet valt att göra en version bara för det kvinnliga könet. I grov Fridskränkning finns inte könet ”man” med. Lagen är inte könsneutral.

      Brottsbalken 4 kap 4a §
      ”Har gärningarna begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till fängelse, lägst nio månader och högst sex år.

      Gilla

  14. gendertruce skriver:

    Hej 7ster,

    Bra skrivet! Synd att så många i kommentarerna gömmer sig bakom att du inte skulle ”se strukturerna / din egen överordning”, istället för att bemöta dina anföranden i sak. (Dock ganska symtomatiskt för den här typen av diskussioner…)

    Tänkte vara o-Jante nog att tipsa om lite egna skriverier på temat, om det tillåts? 🙂

    Min blogg, om jämställdhet ur ett liberalt (snarare än ett radikalfeministiskt) perspektiv: http://gendertruce.wordpress.com/

    En text om varför ”könsmaktordningen” inte är en hållbar teori i Sverige anno 2014: http://gendertruce.wordpress.com/foreslagen-lasning/en-kritisk-granskning-av-konsmaktordningen/

    En PDF-rapport / sammanställning av forskning på temat partnervåld, som inte är så ensidigt fördelat (eller utövat av medelsvensson-förövare) som det ofta framställs som: http://gendertruce.files.wordpress.com/2014/03/sandberg-fredrik-mansnc3a4tverket-den-slc3a5ende-mannen-myten-om-mc3a4ns-vc3a5ld-mot-kvinnor.pdf

    Mvh;
    // Fredrik

    Gilla

  15. 7ster skriver:

    För kännedom: Det enda ni som skickar hot och önskan om våld mot mig som person och mitt kön kommer att uppnå är en polisanmälan. Ni borde inse att hot och våldsmetoder inte gynnar er sak.
    Övriga kommentarer släpps igenom så länge de håller sig på rätt sida lagen, är hyfsat sakliga och inte innehåller personangrepp.

    Jag vill också passa på att beklaga att jag inte har möjlighet att svara på alla kommentarer men hoppas att det finns andra som kan tänka sig att göra det i mitt ställe.

    Edit: Notera att min kritik inte gäller de inlägg som visas här, utan om de jag rensat bort.

    Gilla

  16. Kitti skriver:

    Har skrivit svar på de flesta meningar i din text här 🙂

    http://aekitsune.blogg.se/2014/may/feminismen-skrammer-inte-mig.html

    Gilla

    • 7ster skriver:

      Bra initiativ. det tråkiga är att du bitvis svarar och argumenterar men mestadels använder knep som många troligen uppfattar som väldigt oärliga. Jag tänker då t.ex på att:

      Avfärda något som ”första lögnen” när det rör sig om en helt subjektiv fråga.

      Eller varför inte ”Intressant att påstå att människa skulle vara mer könsneutralt.” när det inte finns någon sådan koppling mellan orden

      Eller ”Självklart, jag vill verkligen passa på här att ge en eloge till alla de vakter som orkar stå upp mot alla fulla idioter som försöker ta sig in på diverse klubbar. Jag står dock frågande till varför detta tas upp som argument mot feminismen, då det till största del verkar handla om rasism? ” när du klippt bort meningen eftersom är svaret: ”Samma sak gäller naturligtvis för andra grupper och andra situationer. ”

      Eller när du skriver ”Självklart ska det finnas mansjourer, men jag tycker det är jättekonstigt att de flesta män klagar på det, utan att göra något åt det.” och behändigt nog igen klippte bort meningen efter som förklarar anledningen: att mansjourer inte får ekonomiskt stöd, enbart p.g.a. att de vill hjälpa ”fel” kön.

      Så här fortsätter det tyvärr. Sedan förstår att du inte kanske inte vill svara på allt, men det är lite tråkigt att du valt bort att svara på många av de största poängerna.

      Gilla

  17. Ninni skriver:

    Feminismen skrämmer mig

    Du är inte ensam! Jag är skribent på GenusDebatten (lockades hit av den kommentar du skrev där), där vi är flera skrämda som samlats för motstånd och försöka få ett stopp på denna mycket farliga samhällsutvecklingen.

    Jag hittade ingen kontaktinformation så jag skriver min fråga här istället.

    Jag skulle väldigt gärna vilja återpublicera detta inlägg där. Är det okej med dig?
    (Naturligtvis kommer det ske med länkning till ditt original o så:) )

    Gilla

  18. jhlundell skriver:

    Upplyftande och glädjande att läsa en så välformulerad och intelligent text!

    Gilla

  19. Niclas skriver:

    Bra skrivet! Synd att du bemöts av så många arga människor som vägrar se nyanserna. Vissa är däremot konstruktiva, tyvärr alldeles för få :/

    Gilla

Kommentarsfältet är stängt.