Vi har oss själva att skylla för främlingsfientligheten

Jag har hört oräkneliga förklaringar till varför Sverigedemokraterna vuxit så kraftigt, som att rasismen är på frammarsch, allmänt missnöje eller okunskap. Visst finns det rasister i SD, (vart ska de annars vända sig för minskad invandring?), men det lär inte vara i närheten av deras 13%. Allmänt missnöjda som röstar i protest finns säkerligen också, men folk har varit allmänt missnöjda i alla tider.

Jag tror inte heller att de flesta av dessa 13% anser att invandringsfrågan är viktigare än alla andra frågor, så varför rösta på SD, är det för att de har så bra jordbrukspolitik? Svaret är nog snarare att de upplever att invandringsfrågan är den enda frågan som är helt låst. Ett område som inte fungerar, har stor inverkan på människors liv och övrig politik, men där alla partier är överens om att inte prata om problemen. De är invandringsmotståndare, kallar sig invandringskritiker och blir kallade främlingsfientliga. Jag kommer att varva alla dessa tre epitet

I min liberala utopi har vi fri invandring. Bara för att du råkat födas på ena sidan en imaginär gräns i kartboken, så har du inte automatiskt rätt till området eller ska vara fastlåst där. Det förutsätter dock att samhället är liberalt i övrigt, vilket inte kommer ske inom överskådlig tid. Vi har idag ett stort offentligt välfärdssystem som behöver förändras, lagar och inte minst värderingar. Om de ledande partierna skulle försöka driva en politik för öppna gränser i nuläget skulle välfärdssystemen haverera och det kraftiga motståndet mot invandring som vi har idag växa lavinartat och ge upphov till en mer restriktiv invandringspolitik.

Jag genomförde för skojs skull ett litet test där jag målade upp en bild av en person och frågade invandringskritiker om de tycker att det är rätt beslut att denne fått invandra till Sverige (inte flykting): Personen är muslim, har ett fast jobb som denne sköter bra och går till varje dag. Personen anstränger sig för att lära sig svenska, hur samhället fungerar och vill lära sig våra traditioner och kultur. Denne umgås gärna med ”svenskar” och personer med annan etnicitet än sin egen. Personen har sin religion och äter inte fläskkött men försöker inte pådyvla sin religion på andra varken privat eller genom lagförslag. Personen kräver ingen specialbehandling, anstränger sig för att bli en naturlig del av samhället, begår inga brott och känner sig ”svensk”.

Svaret jag fick från samtliga var i praktiken, att han/hon var hjärtligt välkommen. Högst ovetenskapligt, men det styrker ändå min tes om att det inte är rasism det handlar om. Vad jag kan se är det tre områden som främst ligger till grund för den utbredda invandringskritiken och främlingsfientligheten:

1.    En misslyckad integrationspolitik
”Hur ska vi kunna ta emot fler, när vi inte klarar av att ta hand om de vi redan har?”

Alla vet att integrationen inte fungerar, men politikerna vill helst inte prata om det, än mindre komma med konkreta förslag. Det vore att dansa på minerat område. Man får räkna med att få rasist-stämpeln i ansiktet från såväl media som meningsmotståndare efter att förslagen hårdvinklats eller plockats ur sitt sammanhang, vilket t.ex. Folkpartiet fått smaka på. På senare tid har KD väckt frågan och debatten kanske är på väg att komma igång, men det är en lång bit kvar tills SD inte längre kan anses ha monopol på frågan.

2.    Invandringens kostnader
”Varifrån ska pengarna tas – från pensionärerna, sjukvården eller skolan?”

Politikerna måste erkänna vad det kostar och hur det ska finansieras. Det fungerar inte bara att säga att man ”har råd” när varken rättsväsende, försvar, skola eller sjukvård fungerar. Används ekonomiska motargument, att det på något sätt är ekonomiskt lönsamt, en investering, måste man också kunna viss att det stämmer. Det kan man inte göra utan att få ner arbetslösheten ordentligt och se till att invandrare snabbt kommer i arbete. Om punkt 1 ovan fungerar så är det här ingen invandringsfråga utan en jobbfråga.

Arbetslösheten kan lösas men inget parti är idag beredda att göra vad som krävs. (men det får bli ett framtida inlägg).

3.    Känslan av otack och orättvisa
”Man får inte ens sjunga nationalsången på skolavslutningen längre”

”Svensken” uppfattar sig generellt som ganska tolerant men har också en stark känsla för ”rättvisa”. När vi ”öppnar våra hjärtan” och ”tar emot” människor så anser vi att vi gjort något positivt för dessa och förväntar oss tacksamhet. De behöver inte säga tack, men i alla fall göra sitt bästa för att bli en del av vårt samhälle och inte ställa till med problem.

Vi förväntar oss att det är de som kommer till oss som ska anpassa sig och inte tvärt om. Att de ska vara glada för att vi givit dem möjligheten till ett nytt bättre liv i det gemensamt finansierade välfärdssystem vi byggt upp och inte ta hela armen när vi ger dem handen. Till exempel genom att kräva särskild behandling, inskränka vårt sätt att leva, begå brott m.m. Om de bara lever sina egna liv utan att inkräkta på våra så har vi generellt inga synpunkter.

Problemet är att det näst intill dagligen hörs röster i media om den ena specialbehandlingen eller inskränkningen efter den andra. Det är skilda badhustider, rätt att bära burka på banken/arbetsplatsen, sharialagar, kvotering, ”omvänd diskriminering”, intersektionalitetsanalyser (vem som har rätt att bete sig illa mot vem), inga pepparkaksgubbar i luciatågen, ingen nationalsång, ingen svensk flagga, ingen skolavslutning i kyrkan, fel glassnamn, bort med Tintin, censurera Kalle Ankas jul, etc. etc.

Det finns en del invandrare som kräver sådana saker, men jag kan inte se att de skulle vara procentuellt fler än de tokiga ”svenskar” som kommer med vansinniga ”svenska” förslag så som parabolförbud, mansskatt och annan idioti. Främst verkar det vara just ”vanliga svenskar” som antingen vill ha pluspoäng på sitt ”kolla in vad tolerant jag är”-konto eller helt enkelt en rektor eller ett företag som vill ta det säkra före det osäkra och slippa risken att få ett rasist-drev efter sig.

De som kommer med dessa förslag och känner sig duktiga, inser nog inte att de själva skapar främlingsfientligheten. De tar sig rätten att föra invandrarnas talan och förvärra motsättningarna. De flesta som får höra om dessa förslag har ingen koll på var de kommer ifrån, vilka de representerar eller hur många de är. De får bara gång på gång höra i media att våra traditioner, kultur eller sätt att leva inskränks ännu en gång, känner sig efter ett tag trampade på och reagerar med ilska. Framförallt är det nog känslan av otack. Varför ska vi vara generösa mot invandrarna när de tackar oss såhär?

Jag skulle gissa att de flesta invandrare inte vill annat än att gå till jobbet på morgonen och bli behandlade som vem som helst, men i media görs sällan någon analys av hur många och vilka som stödjer dumheterna. Tvärt om bjuder man in och ger plats till de som kan väcka ilska och debatt så att de kan sälja lösnummer, få höga tittarsiffror och trenda på Twitter.

Mycket handlar om oro och frustration. Frustration för att politikerna inte ser och bekräftar vad folket ser. Oro för ekonomin, samhällsutvecklingen och att det vi gillar ska försvinna. Detta ihop med känslan av otack föder främlingsfientlighet och invandringsmotstånd.

Om vi vill vända trenden måste vi lyssna och ta denna oro och frustration på allvar och försöka hitta lösningar. Att tänka istället för att föra andras talan eller reflexmässigt skrika ”rasist” och fortsätta i invanda hjulspår. Att sluta avfärda dem som okunniga och att per automatik attackera de som vill försöka diskutera eller lösa de problem som finns.  Först då går det att få till en folkligt förankrad lösning och bara det kan få främlingsfientligheten att skrumpna. Så var lite tolerant.

 

Notera: Jag har i denna text för enkelhets skull använt ordet ”invandrare” som samlingsnamn för alla personer som flyttat till Sverige oavsett om det är för att få ett bättre liv eller för att man är på flykt.
Annonser

Om 7ster

Idérik liberal tänkare som utgår ifrån att alla människor har rätt till sin frihet, liv och egendom, samt att alla ska vara lika inför lagen och lagen ska vara lika för alla. Kan inte inordnas på en s.k. vänster-höger skala. Skriver om allt möjligt, men försöker hålla mig till sådant som inte anses självklart utan kan provocera, väcka debatt och ge nya infallsvinklar.
Det här inlägget postades i Samhälle & Politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.