Det är inte demokratiskt! – Del 1.

Det fina med demokrati är att det är folket som styr genom företrädare, istället för en liten självutnämnd grupp. Så ju mer demokrati desto bättre

….eller?

”Demokrati” har fått en så positiv koppling för oss att det numera används som förstärkningsord. ”Det är odemokratiskt” betyder ungefär ”Det är förjävligt, så kan man inte göra”. Även om det råder konsensus kring att vi bör vara kritiska mot information vi tar del av, verkar det inte gälla positiva värden vi matats med sedan barnsben. Handen på hjärtat, har du någon gång ifrågasatt vårt demokratiska system och om det är något ”vi bör ha så mycket som möjligt av”?

Jag tänkte att vi skulle titta närmare på demokratin ur ett annat perspektiv än de flesta är vana vid, och jag ska redan nu svara på de tankar som förmodligen dykt upp i era huvuden: JA, det finns en viktig poäng med att reda ut vad demokrati egentligen är och innebär, och NEJ den poängen är inte att diktatur är att föredra. De flesta av oss ser nog demokratin som att vi, folket, bestämmer och styr genom representanter som för vår talan. Men låt oss i detta och nästa inlägg titta närmare på två aspekter av denna bild:

Del 1 – Vad demokratin egentligen innebär

”Folket” inte är en homogen varelse, utan består av väldigt många individer som alla är olika, har olika värderingar, moral, idéer, livsmål och vägar till vad som gör dem lyckliga. Även om det skulle finnas en vilja från makthavarna så finns det ingen möjlighet för dem att fatta beslut som är anpassade eller optimala för alla dessa individer. De kan inte veta vad alla vill eller strävar efter. De kan inte förutse hur deras beslut kommer att påverka alla människor.

Detta innebär att man genom sina beslut också kommer att köra över människor, deras vilja, planer och strävan i deras enda liv. Man offrar människor för sina egna idéer. För att man anser sina idéer vara mer värda än de val personerna som berörs själva vill göra i sina liv. Så mycket mer värda att man är beredd att tvinga på dem sina idéer med våld.

För besluten är inte förslag till befolkningen, utan krav som alla måste underkasta sig. Det många inte tänker på är att varje styrning eller inskränkning i människors liv – även de små, ska upprätthållas med hot om våld. Det så kallade ”våldsmonopolet” bestående av polis och domstolar har som uppgift att använda det våld som krävs mot de som inte underkastar sig de regler som beslutas. De ska straffa dem och statuera exempel för att visa vad som händer om man inte lyder.

Det spelar faktiskt ingen roll om människorna är fredliga personer som inte gör en fluga förnär. När beslutet väl är fattat tas ingen hänsyn till hur dessa människor drabbas eller om deras planer och strävan efter lycka slås i spillror.

Så demokrati är ett annat ord för politikerförtryck/majoritetsförtryck. Kort och gott är det de politiker som påhejas av flest som styr och ställer över övriga människors liv och använder hot om våld för att se till att de lyder.

Du kanske menar att det är nödvändigt. Så kan det vara, men är det alltid nödvändigt? Och är det något eftersträvansvärt i sig som vi ”vill ha så mycket som möjligt av”?

 För att bli politiker med reell makt krävs en stark motivation av att skaffa sig makt. När en person väl fått denna makt är det högst osannolikt att den kommer att hålla tillbaka och använda den så lite som möjligt.

Politikerna fattar varje dag en massa beslut som rör oss medborgare och det är långt ifrån alltid det handlar om att förbjuda folk att skada och döda varandra eller ta hand om människor som behöver hjälp. Betydligt oftare handlar det om att man vill ”finslipa” samhället så att det passar sina egna visioner genom att styra hur människor agerar och väljer i vardagen. Men det finns ingen ”universell vilja”. Det kommer ske på andras bekostnad.

Skulle vi inte kunna ha som mål att försöka att respektera olika viljor och val så länge det är möjligt? Vore det inte bättre om samhället främst utvecklades genom frivillig interaktion mellan människor? Det är inget fel i att ha visioner och idéer, men vore det inte bättre försöka övertyga andra människor med sina argument istället för att hota dem? Borde inte tvång genom hot om våld vara en nödlösning för de fall människor inte kan bestämma själva, eller då det är av extraordinär vikt?

Vi är trots allt myndiga individer, så man kan tycka att det vore rimligt att vi behandlades som det, i alla fall så länge man sköter sig. Vore det inte lämpligare att se över vad som krävs för myndigförklaring och omyndigförklaring istället för att samtliga ska drabbas av livslångt förmynderi?

Om problemet är att ”folk är för dumma” för att bestämma själva, varför skulle politiker vara smartare? Hur stor är chansen att de bättre vet bästa sättet för dig att leva ditt liv, jämfört med dig själv? Är det inte större risk att lägga alla ägg i samma korg? Ett fåtal som väljer fel åt alla borde väl vara sämre än ett fåtal som väljer fel åt sig själva?

Många försöker rättfärdiga systemet med logiska rättighetsresonemang, vilket sällan är någon framgångssaga eftersom det inte är den typ av tankar som ligger till grund för principen.

Ett vanligt försvar är att man har den moraliska rätten för att man är fler. Problemet är bara att samma personer i regel anser att det är fel och fegt i andra situationer när flera personer genom tvång, hot eller våld ger sig på en ensam fredlig person. Ju fler ”förövare” eller ju fler som hejar på desto mer omoraliskt brukar vi uppleva att det är. Att det skulle finnas en magisk gräns då det plötsligt blir ett helt OK beteende, eller t.o.m. något bra som man ”vill ha så mycket som möjligt av”, och då den ”utsatte” istället tappar rätten att försvara sig, följer faktiskt ingen logik.

Ett annat vanligt försvar är att man överlåter sin makt på företrädarna. Men om du själv saknar rätten att bestämma över andra, hur kan du överlåta den till andra?

Hårdraget är demokrati idag egentligen bara en organiserad form av ”de starkes rätt” som vi haft sedan tidernas begynnelse. Det är fortfarande den grupp som är starkast och har tillgång till mest muskler eller vapen och kan slå ner övriga, som bestämmer. Är det något eftersträvansvärt i sig som vi ”vill ha så mycket som möjligt av”, eller bör det vara en nödlösning?

Läs fortsättningen i del 2 – Vilken makt har du i en demokrati